(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

21.8.2001 L 225/169
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
2. DATA OCH RAPPORTERING
2.1 BEHANDLING AV RESULTATEN
Det rekommenderas att en statistiker deltar i både utformning och analys av testet, eftersom metoden medger
betydande variationer i fråga om testutformning, t.ex. antalet testkärl, antalet testkoncentrationer, antalet fiskar
osv. Med hänvisning till de många alternativen för testutformning ges inga specifika anvisningar om statistiska
procedurer.
Tillväxthastigheterna bör inte beräknas för testkärl där mortaliteten överskrider 10 %. Mortaliteten bör dock
anges för alla testkoncentrationer.
Oavsett vilken metod som väljs för analys av data består det centrala konceptet av den specifika tillväxthastigheten
mellan tidpunkten t 1 och tidpunkten t 2. Denna kan definieras på flera olika sätt, beroende på om fiskarna
är individuellt märkta eller inte och om det krävs ett kärlmedelvärde.
där
r 1
r 2
r 3
w 1,w 2
log e w 1
log e w 2
log e w 1
log e w 2
t 1,t 2
= individuell fiskspecifik tillväxthastighet
= specifik medeltillväxthastighet i kärlet
= pseudospecifik tillväxthastighet
r1 = logew2 ¯ logew1
t2 ¯t1
r2 = logew2 ¯ logew1
t2 ¯t1
r3 = logew2 ¯ logew1
t2 ¯t1
= vikten hos en viss fisk vid tidpunkten t 1 respektive t 2
× 100
× 100
× 100
= logaritmen av vikten hos en individuell fisk vid testperiodens början
= logaritmen av vikten för en individuell fisk vid testperiodens slut
= medelvärdet för logaritmerna av värdena w 1 för fiskarna i kärlet vid testperiodens början
= medelvärdet för logaritmerna av värdena w 2 för fiskarna i kärlet vid testperiodens slut
= tidpunkten (dagar) vid testperiodens början och slut
r 1,r 2,r 3 kan beräknas för perioden dag 0–28 och i tillämpliga fall (t.ex. om mätning har gjorts dag 14) för
perioderna dag 0–14 och dag 14–28.
2.1.1 Analys av resultaten genom regression (koncentration-respons-modellering)
Denna analysmetod innebär att en lämplig matematisk modell anpassas till förhållandet mellan den specifika
tillväxthastigheten och koncentrationen. Genom modellen kan man uppskatta EC x, dvs. önskat EC-värde. När
denna metod används behöver r inte beräknas för individuella fiskar (r 1), utan analysen kan i stället basera sig
på kärlets medelvärde för r (r 1). Den senare metoden är att föredra. Den är också lämpligare när man använder
de minsta arterna.
Kärlmedelvärdena för de specifika tillväxthastigheterna (r 2) plottas grafiskt mot koncentrationen, vilket ger
möjlighet att granska förhållandet mellan koncentration och respons.