(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/194 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
1.6.3 Exponering
1.6.3.1 Tillförsel av doser
Varje testgrupp med bin ges 100-200 ll 50 % sackaroslösning i vatten som innehåller den valda koncentrationen
av testämnet. För ämnen som har låg löslighet, låg toxicitet eller låg koncentration i formuleringen krävs
en större volym, eftersom större proportioner måste användas i sackaroslösningen. Mängden behandlat foder
som konsumeras per grupp följs upp. När utfodringsbehållaren är tom (i regel inom 3-4 timmar) tas den ut ur
buren och ersätts med en behållare som innehåller ren sackaroslösning. Bina får därefter fri tillgång till sackaroslösning.
För vissa ämnen kan högre koncentrationer i testdosen leda till att bina avvisar den och endast
konsumerar lite eller inget alls. Efter en period på högst 6 timmar bör okonsumerat behandlat foder ersättas
med ren sackaroslösning. Mängden konsumerat behandlat foder uppskattas (t.ex. genom mätning av återstodens
volym eller vikt).
1.6.3.2 Testperiodens längd
Testet fortsätts i regel i 48 timmar efter det att testlösningen har ersatts med ren sackaroslösning. Om mortaliteten
fortsätter att stiga med mer än 10 % efter de första 24 timmarna bör testperioden förlängas (till högst 96
timmar), förutsatt att kontrollgruppens mortalitet inte överskrider 10 %.
1.6.4 Observationer
Mortaliteten registreras när det har gått 4 timmar från testets början och därefter vid 24 timmar och 48 timmar
efter tillförsel av dosen. Om det behövs en förlängd testperiod görs efterföljande bedömningar med 24
timmars intervall (upp till högst 96 timmar), förutsatt att kontrollgruppens mortalitet inte överskrider 10 %.
En uppskattning görs av mängden behandlat foder som konsumeras per grupp. Genom att jämföra hur stor
mängd behandlat och obehandlat foder som har konsumerats inom de angivna 6 timmarna kan man få upplysningar
om i vilken grad bina accepterar det behandlade fodret.
Alla avvikelser i beteende som observeras under testperioden bör registreras.
1.6.5 Gränstest (Limit-test)
I vissa fall (t.ex. om ett testämne förväntas ha låg toxicitet) kan gränstest utföras med 100 lg verksamt ämne
per bi, i syfte att demonstrera att LD 50 är högre än detta värde. Förfarandet bör vara detsamma, dvs. tre likadana
testgrupper per testdos, relevanta kontrollgrupper, uppskattning av mängden konsumerat behandlat foder
och användning av giftekvivalent. Om det förekommer mortalitet bör ett fullständigt test genomföras. Alla
eventuella observerade subletala verkningar bör registreras (se avsnitt 1.6.4).
2. DATA OCH RAPPORTERING
2.1 DATA
Alla uppgifter bör sammanställas i en tabell. Av tabellen skall framgå, för varje testgrupp samt för varje kontrollgrupp
och varje giftekvivalentgrupp, antalet bin som använts, mortaliteten vid varje observationstidpunkt
och antalet bin med ett beteende som tyder på skadliga verkningar. Mortalitetsdata bör analyseras med lämpliga
statistiska metoder (t.ex. probit-analys, rörligt medelvärde eller binominal sannolikhet) (3), (4). Dos-responskurvor
uppritas för varje rekommenderad observationstidpunkt. Kurvornas lutning och median letal dos
(LD 50) beräknas med 95 % konfidensintervall. Korrigeringar för kontrollgruppens mortalitet kan göras med
hjälp av Abbott-korrigering (4), (5). Om det behandlade fodret inte har konsumerats helt bör man göra en
uppskattning av hur stor dos av testämnet som har konsumerats per grupp. LD 50-värdet uttrycks som lg testämne
per bi.
2.2 TESTRAPPORT
Testrapporten skall innehålla nedan angivna uppgifter.
2.2.1 Testämne
— Aggregationstillstånd och relevanta fysikalisk-kemiska egenskaper (t.ex. stabilitet i vatten, ångtryck).
— Kemiska identifieringsdata, inklusive strukturformel, renhet (för bekämpningsmedel t.ex. identiteten och
halten av verksamt ämne eller verksamma ämnen).