05.05.2013 Views

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

L 225/152 21.8.2001<br />

Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br />

SV<br />

1.5 FÖRFARANDE<br />

1.5.1 Tillförsel av doser<br />

Djuren ges dagliga doser av testämnet under 90 dagar. Varje annat doseringsschema, t.ex. dosering fem dagar<br />

per vecka, måste motiveras. Om testämnet tillförs genom sondmatning bör hela dosen tillföras på en gång via<br />

magsond eller lämplig intubationskanyl. Den största mängd vätska som kan tillföras vid ett och samma tillfälle<br />

beror på försöksdjurets storlek. Volymen får inte överstiga 1 ml per 100 g kroppsvikt utom i fråga om vattenlösningar<br />

för vilka 2 ml per 100 g kroppsvikt får användas. Med undantag för irriterande eller frätande ämnen<br />

som normalt ger kraftigare verkan med högre koncentration bör variationer i testvolym minimeras genom<br />

justering av koncentrationen, för att säkerställa en konstant volym på alla dosnivåer.<br />

För ämnen som tillförs via foder eller dricksvatten <strong>är</strong> det viktigt att försäkra sig om att testämnet ges i kvantiteter<br />

som inte stör det normala n<strong>är</strong>ingsupptaget eller den normala vattenbalansen. N<strong>är</strong> testämnet tillförs via<br />

fodret kan man använda en konstant koncentration (ppm) eller en konstant dosnivå i förhållande till djurens<br />

kroppsvikt. Det använda alternativet måste anges. N<strong>är</strong> ett ämne tillförs genom sondmatning bör dosen ges vid<br />

samma tid varje dag och vid behov justeras dosen så att dosnivån hålls konstant i förhållande till djurens<br />

kroppsvikt. Om ett 90-dagarstest används som inledning till ett långtidstest avseende kronisk toxicitet måste<br />

samma foder användas i båda testen.<br />

1.5.2 Observationer<br />

Observationsperioden bör vara minst 90 dagar. Djur i en satellitgrupp avsedd för fortsatta observationer hålls<br />

obehandlade under en lämplig period så att man kan upptäcka kvarstående verkningar eller återhämtning från<br />

toxiska verkningar.<br />

Generella kliniska observationer bör göras minst en gång per dag, helst vid samma tid(er) varje dag och med<br />

beaktande av perioden för n<strong>är</strong> maximala verkningar förväntas efter dosering. Djurens hälsostatus bör registreras.<br />

Minst två gånger per dag, i regel i början och slutet av varje dag, undersöks alla djur i syfte att hitta<br />

döende eller döda djur.<br />

Noggranna kliniska observationer görs minst en gång av alla djur före den första exponeringen (för att möjliggöra<br />

jämförelser på samma objekt) och d<strong>är</strong>efter minst en gång i veckan. Dessa observationer bör göras utanför<br />

buren, helst på en ”standardarena” och vid samma tid på dagen varje gång. Observationerna bör noteras noggrant,<br />

helst genom ett poängsystem som testlaboratoriet har definierat exakt. Man bör eftersträva minimala<br />

variationer i observationsbetingelserna. Observationerna bör omfatta, men inte begränsas till, förändringar av<br />

hud, päls, ögon och slemhinnor, förekomst av sekret och utsöndringar samt autonom aktivitet (tårflöde, upprest<br />

päls, pupillstorlek, ovanligt andningsmönster). Förändringar i gång, hållning och reaktion på hantering liksom<br />

eventuella kramper eller spasmer, stereotypt beteende (t.ex. överdrivet putsande, eller att djuren springer<br />

runt i cirklar) eller bisarrt beteende (t.ex. självstympning, baklängesgång) bör också noteras (1).<br />

Innan testämnet tillförs och efter avslutat test undersöks djuren oftalmologiskt med ett oftalmoskop eller motsvarande<br />

utrustning. Denna undersökning bör helst omfatta alla djur men åtminstone djuren i högdos- och<br />

kontrollgrupperna. Om ögonförändringar upptäcks bör alla djur undersökas.<br />

Mot slutet av exponeringsperioden, och under alla förhållanden inte tidigare än vecka 11, görs en bedömning<br />

av den sensoriska reaktionen på stimuli (1) (t.ex. hörsel-, syn- och djupsensoriska stimuli) (2), (3), (4), samt<br />

bedömning av greppstyrka (5) och motorisk aktivitet (6). N<strong>är</strong>mare uppgifter om de förfaranden som kan följas<br />

finns i respektive hänvisning. Alternativt kan även andra förfaranden än de som nämns i hänvisningarna<br />

användas.<br />

Mot slutet av testet kan funktionsobservationerna utelämnas om det finns uppgifter om motsvarande observationer<br />

tillgängliga från övriga test och man inte har kunnat konstatera några funktionsstörningar vid de dagliga<br />

kliniska observationerna.<br />

I undantagsfall kan funktionsobservationerna också utelämnas för grupper vars djur i övrigt uppvisar tecken<br />

på toxicitet i en sådan utsträckning att det väsentligt skulle påverka funktionstestet.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!