(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
L 225/152 21.8.2001<br />
Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br />
SV<br />
1.5 FÖRFARANDE<br />
1.5.1 Tillförsel av doser<br />
Djuren ges dagliga doser av testämnet under 90 dagar. Varje annat doseringsschema, t.ex. dosering fem dagar<br />
per vecka, måste motiveras. Om testämnet tillförs genom sondmatning bör hela dosen tillföras på en gång via<br />
magsond eller lämplig intubationskanyl. Den största mängd vätska som kan tillföras vid ett och samma tillfälle<br />
beror på försöksdjurets storlek. Volymen får inte överstiga 1 ml per 100 g kroppsvikt utom i fråga om vattenlösningar<br />
för vilka 2 ml per 100 g kroppsvikt får användas. Med undantag för irriterande eller frätande ämnen<br />
som normalt ger kraftigare verkan med högre koncentration bör variationer i testvolym minimeras genom<br />
justering av koncentrationen, för att säkerställa en konstant volym på alla dosnivåer.<br />
För ämnen som tillförs via foder eller dricksvatten <strong>är</strong> det viktigt att försäkra sig om att testämnet ges i kvantiteter<br />
som inte stör det normala n<strong>är</strong>ingsupptaget eller den normala vattenbalansen. N<strong>är</strong> testämnet tillförs via<br />
fodret kan man använda en konstant koncentration (ppm) eller en konstant dosnivå i förhållande till djurens<br />
kroppsvikt. Det använda alternativet måste anges. N<strong>är</strong> ett ämne tillförs genom sondmatning bör dosen ges vid<br />
samma tid varje dag och vid behov justeras dosen så att dosnivån hålls konstant i förhållande till djurens<br />
kroppsvikt. Om ett 90-dagarstest används som inledning till ett långtidstest avseende kronisk toxicitet måste<br />
samma foder användas i båda testen.<br />
1.5.2 Observationer<br />
Observationsperioden bör vara minst 90 dagar. Djur i en satellitgrupp avsedd för fortsatta observationer hålls<br />
obehandlade under en lämplig period så att man kan upptäcka kvarstående verkningar eller återhämtning från<br />
toxiska verkningar.<br />
Generella kliniska observationer bör göras minst en gång per dag, helst vid samma tid(er) varje dag och med<br />
beaktande av perioden för n<strong>är</strong> maximala verkningar förväntas efter dosering. Djurens hälsostatus bör registreras.<br />
Minst två gånger per dag, i regel i början och slutet av varje dag, undersöks alla djur i syfte att hitta<br />
döende eller döda djur.<br />
Noggranna kliniska observationer görs minst en gång av alla djur före den första exponeringen (för att möjliggöra<br />
jämförelser på samma objekt) och d<strong>är</strong>efter minst en gång i veckan. Dessa observationer bör göras utanför<br />
buren, helst på en ”standardarena” och vid samma tid på dagen varje gång. Observationerna bör noteras noggrant,<br />
helst genom ett poängsystem som testlaboratoriet har definierat exakt. Man bör eftersträva minimala<br />
variationer i observationsbetingelserna. Observationerna bör omfatta, men inte begränsas till, förändringar av<br />
hud, päls, ögon och slemhinnor, förekomst av sekret och utsöndringar samt autonom aktivitet (tårflöde, upprest<br />
päls, pupillstorlek, ovanligt andningsmönster). Förändringar i gång, hållning och reaktion på hantering liksom<br />
eventuella kramper eller spasmer, stereotypt beteende (t.ex. överdrivet putsande, eller att djuren springer<br />
runt i cirklar) eller bisarrt beteende (t.ex. självstympning, baklängesgång) bör också noteras (1).<br />
Innan testämnet tillförs och efter avslutat test undersöks djuren oftalmologiskt med ett oftalmoskop eller motsvarande<br />
utrustning. Denna undersökning bör helst omfatta alla djur men åtminstone djuren i högdos- och<br />
kontrollgrupperna. Om ögonförändringar upptäcks bör alla djur undersökas.<br />
Mot slutet av exponeringsperioden, och under alla förhållanden inte tidigare än vecka 11, görs en bedömning<br />
av den sensoriska reaktionen på stimuli (1) (t.ex. hörsel-, syn- och djupsensoriska stimuli) (2), (3), (4), samt<br />
bedömning av greppstyrka (5) och motorisk aktivitet (6). N<strong>är</strong>mare uppgifter om de förfaranden som kan följas<br />
finns i respektive hänvisning. Alternativt kan även andra förfaranden än de som nämns i hänvisningarna<br />
användas.<br />
Mot slutet av testet kan funktionsobservationerna utelämnas om det finns uppgifter om motsvarande observationer<br />
tillgängliga från övriga test och man inte har kunnat konstatera några funktionsstörningar vid de dagliga<br />
kliniska observationerna.<br />
I undantagsfall kan funktionsobservationerna också utelämnas för grupper vars djur i övrigt uppvisar tecken<br />
på toxicitet i en sådan utsträckning att det väsentligt skulle påverka funktionstestet.