(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk) KOMMISSIONENS ...

L 225/284 21.8.2001
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
SV
4.2.1.2 Anmärkningar om klassificering av cancerframkallande ämnen
Ämnen klassificeras som cancerframkallande i kategori 1 på grundval av epidemiologiska data och i kategori
2 eller 3 i första hand på grundval av djurförsök.
För klassificering av ämnen som cancerframkallande i kategori 2 bör positiva resultat för två djurarter föreligga,
eller ett klart positivt resultat för en djurart, tillsammans med stödjande belägg som t.ex. genotoxisk aktivitet,
metaboliska eller biokemiska studier, ökad förekomst av godartade tumörer, strukturlikhet med andra
kända cancerframkallande ämnen eller data från epidemiologiska studier som antyder ett samband mellan
exponering för ämnet och cancer.
Kategori 3 omfattar två underkategorier:
a) Ämnen som är väl undersökta, men för vilka beläggen för cancerframkallande egenskaper är otillräckliga
för att respektive ämne skall kunna placeras i kategori 2. Ytterligare experiment förväntas inte kunna ge
någon mer relevant information av betydelse för klassificeringen.
b) Ämnen som är otillräckligt undersökta. Tillgängliga uppgifter är otillräckliga men kan tyda på risk för
cancer hos människa. Denna klassificering är inte slutgiltig och fortsatta undersökningar behövs för ett
definitivt ställningstagande.
Vid gränsdragningen mellan kategori 2 och 3 beaktas följande omständigheter, som minskar betydelsen av
konstaterade effekter på försöksdjur. Dessa omständigheter, särskilt i kombination, leder i de flesta fall till klassificering
i kategori 3, även om tumörer har inducerats hos djur:
— Cancerframkallande effekter uppträder endast vid mycket höga dosnivåer som överskrider ”maximalt tolerabel
dos”. ”Maximalt tolerabel dos” kännetecknas av toxiska effekter som, utan att reducera livslängden,
visar sig bl.a. som fysiologiska förändringar, t.ex. hämmad kroppsviktsutveckling med circa 10 %.
— Förekomst av tumörer, särskilt vid höga dosnivåer, endast i speciella organ hos vissa arter som är kända
för att uppvisa betydande spontan tumörbildning.
— Förekomst av tumörer endast vid applikationsstället i mycket känsliga testsystem (t.ex. intraperitoneal
eller subkutan tillförsel av vissa lokalt aktiva ämnen), om det särskilda adminstrationssättet inte är relevant
för människa.
— Avsaknad av genotoxiska effekter i korttidsstudier in vivo och in vitro.
— En sekundär verkningsmekanism föreligger, varvid effekten i praktiken kan anses uppkomma då en viss
tröskelnivå för en dos överskrids (t.ex. hormonella effekter på målorgan eller fysiologiska regleringsmekanismer,
kronisk stimulering av celldelning).
— En artspecifik mekanism för tumörbildning, t.ex. artspecifik metabolism, utan relevans för människa föreligger.
Vid gränsdragningen mellan kategori 3 och ingen cancerklassificering är följande omständigheter relevanta för
att utesluta misstanke om hälsorisk för människa:
— Om mekanismen för tumörbildning är klart identifierad och det finns starka bevis för att denna mekanism
inte är relevant för människa, bör ämnet inte klassificeras i någon av kategorierna.
— Om de enda tillgängliga uppgifterna om cancerframkallande effekter gäller levertumörer hos vissa särskilt
känsliga musstammar, utan andra ytterligare stödjande bevis behöver ämnet inte klassificeras i någon av
kategorierna.
— Särskild uppmärksamhet skall ägnas sådana fall, där de enda tillgängliga uppgifterna om cancerframkallande
effekter gäller förekomst av tumörer i specifika lokalisationer hos vissa djurstammar, där det är väl
känt att sådana tumörer utvecklas spontant i hög frekvens.
4.2.2 Mutagena ämnen
4.2.2.1 För klassificering och märkning delas mutagena ämnen in i tre kategorier, på grundval av den aktuella kunskapsnivån: