Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

Den andra delen består av fylligare beskrivningar av olika aspekter och verksamheter
som vi tror kan vara särskilt intressanta (kapitel 10–15). Det för oss mest centrala är
kapitel 10, ”Kulturförändringen – från misstro till tilltro”, där vi försökt belysa hur
attitydförändringar kommit till stånd, och hur vi arbetat nerifrån-upp för att bygga upp
förtroende för verksamheten.
I den tredje delen (kapitel 16–17) har vi samlat några av våra erfarenheter och tankar,
som kanske kan ha än mer direkt relevans för dem som är verksamma idag – ”Några
principiella och praktiska val”, och ”Lite om konsten att göra högskolepedagogiska
kurser”.
Allra först efter denna introduktion ger vi en översiktlig beskrivning av utvecklingen
(kapitel 2). Det är en kort sammanfattning, för den som inte hinner läsa hela skriften.
Och för den som läser vidare ger kapitlet en helhetsbild, som kan fungera som
referensram för den mer detaljerade beskrivningen i fortsättningen.
Vi inleder sedan med våra mer personliga berättelser från 60-talet (kapitel 3), om vår
bakgrund innan vi blev anställda som pedagogiska konsulter och om våra första gemensamma
verksamheter. Dessa berättelser är också tänkta att antyda något om situationen
på 60-talet vid Lunds universitet – det som var utgångsläget när vi på 70-talet började
jobba med pedagogisk utveckling och pedagogisk utbildning för lärarna.
Några begrepp
Vi har genomgående använt tidstypiska begrepp. Vi har t.ex. i titeln skrivit ”den
pedagogiska utbildningen” och inte ”den högskolepedagogiska utbildningen”, eftersom
det senare begreppet blev etablerat först på 2000-talet. På 1970-talet användes ofta
begreppet ”lärarfortbildning”. Begreppet ”pedagogisk konsult” är synonymt med vad
som nuförtiden på många håll kallas ”pedagogisk utvecklare”. Och läsaren kan förvånas
över användningen av ordet ”eleverna” – ett begrepp som inte blev kontroversiellt
förrän en bit in på 1970-talet.
Två begrepp kan inledningsvis behöva förklaras:
* Med lärare menar vi, om inte annat anges, alla som undervisar eller handleder inom
universitetet.
* Begreppet område är specifikt för Lunds universitet, och används (sedan någon gång
på 80-talet om vi minns rätt) för organisationsnivån närmast under universitetsstyrelsen
och rektor. På 1990-talet fanns nio områden:
- Lunds tekniska högskola (LTH)
- Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten (MN-fak)
- Juridiska fakulteten (J-fak)
- Samhällsvetenskapliga fakulteten (S-fak)
- Medicinska fakulteten (Med fak)
- Tandvårdshögskolan/Odontologiska fakulteten (Odont fak)
- Området för humaniora och teologi (HT-området)
- Lärarhögskolan i Malmö (LHM)
- Konstnärliga området (K-området)
(Från 1998 övergick Tandvårdshögskolan och Lärarhögskolan till Malmö högskola.)
3