Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

Lundagruppens förslag låg sannolikt till grund för det handlingsprogram som UKÄ lade
fram till regeringen 1974/75. Utbildningsdepartementets föredragande anförde för
budgetåret 1976/77 följande:
”Jag delar UKÄ:s uppfattning att en systematiskt organiserad pedagogisk utbildning
av universitetslärare är betydelsefull. Jag är emellertid inte beredd att nu ta
slutlig ställning till det av UKÄ föreslagna programmet...”
(Proposition 1975/76:100)
Även följande år var departementet återhållsamt. Obligatoriet förverkligades inte, men
programmet levde vidare som riktmärke både inom UKÄ och vid vår lokala enhet. Mot
slutet av 1970-talet ombads Eva Falk Nilsson att publicera programmet i en internationell
antologi ”Staff Development for the 1980s: International Perspectives” (Rhodes,
1980).
Omorganisation 1977 – Personalutbildningssektionen (PUS)
I samband med högskolereformen 1977 upphörde de öronmärkta medlen, och resurser
för de lokala PU-enheterna ingick i de reguljära anslagen till högskolorna, vilket innebar
att finansieringen skulle ske via den s.k. centrala uttaxeringen inom universitetet. Detta
ledde till ett ifrågasättande av behovet av en fakultetsgemensam PU-enhet vid LU.
Samtidigt skedde en omfattande omorganisation av förvaltningen. För PU-enheten blev
resultatet att den delades. En mindre enhet fanns kvar som PU-enhet, medan resurserna
för den pedagogiska utbildningen – såväl medel som personresurser (EFN och EÅ) –
fördes till en nybildad sektion, personalutbildningssektionen (PUS) inom administrativa
byrån. Till PUS fördes också en utbildningssekreterare, som inom personalenheten
påbörjat viss utbildning för administrativ och teknisk personal. Uppdraget för PUS blev
personalutbildning för samtliga personalkategorier inom universitet, och omfattade
också ledningsutbildning. Totalt gällde det drygt 5000 anställda, efterhand ökande till ca
6000. Enheten hade egen budget och en ledningsgrupp med stort inflytande från
personalorganisationerna. Vad gäller PUS’ verksamhet begränsar vi oss i fortsättningen
av denna skrift till att enbart beskriva den pedagogiska utbildningen för lärarna.
Pedagogiska institutionens kurs 1978/79
Pedagogiska institutionen gav 1978/79 en kurs i ”pedagogik, universitet och högskolepedagogik”
1–10 poäng. Kursen riktade sig till ”den som arbetar med utbildning och
undervisning inom högskolans ram” och gavs som enstaka kurs. Kursens mål var ”Att
kritiskt granska ett antal mera traditionella universitetspedagogiska modeller och i jämförelse
med dem presentera och analysera alternativa möjligheter till förändring och
förnyelse”. Eva Åkesson var en av de ganska få deltagarna. Eventuellt gavs kursen
ytterligare någon gång, men den kom inte att leva vidare in på 80-talet.
Vår första fakultetsövergripande pedagogiska grundkurs 1979
Vårterminen 1979 var tiden mogen för vår första allmänna pedagogiska grundkurs. Den
omfattade totalt tio dagars arbete, med fyra gemensamma bundna kursdagar och därtill
tid för självstudier och valmöjligheter mellan olika moduler. Under de inledande
dagarna, baskursen, togs upp ämnen som olika sätt att starta en kurs, kommunikation i
undervisningsprocessen, muntlig framställning, de studerandes arbetssituation och några
olika inlärningsteorier. För varje deltagare gjordes en individuell studieplan, för att
31