Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

Nilsson, som blev den förste innehavaren av en pedagogkonsulttjänst vid Lunds universitet,
uppmanade mig sommaren 1970 att söka någon av de två tjänster, som utlystes vid
denna tid. I annonsen stod:
”Arbetsuppgifter: Konsulenterna ska i samarbete med övriga medarbetare inom enheten
- organisera och medverka i pedagogisk lärarfortbildning
- initiera och medverka i pedagogiskt utvecklingsarbete rörande undervisning,
läromedel och examination vid institutionerna.
”Förmåner: Stimulerande och ansvarsfulla arbetsuppgifter.”
Jag ansökte omedelbart, detta var ju något jag verkligen kände engagemang för. Jag kan
dessutom helhjärtat instämma i ”förmåner” – det blev stimulerande och ansvarsfulla
arbetsuppgifter. Det var också framsynt av Karl-Axel att tidigt utöka personalen inom
enheten. Som jag minns det, fanns det då jag startade endast en pedagogisk konsult vid
vardera universiteten i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg. Mitt första möte med
gruppen och den ansvarige för UKÄ:s PU-enhet Nils-Eric Svensson blev i oktober 1970
– dagen innan min anställning trädde i kraft. Mötet var i Umeå – kanske skulle en enhet
inrättas även där? Jag var då den första kvinnan i konsultgruppen.
Liksom under mina studier förde jag optimistiskt fram såväl kritik som förslag. Dessa
bemöttes något bättre av de kommande kollegorna än tidigare av lärare vid de institutioner
jag studerat.
Alltsedan dess har min drivkraft varit att vara med och påverka universitetet att på ett
mer konstruktivt och kreativt sätt ta vara på den outsinliga kapacitet som egentligen
finns hos alla aktörer inom universitetet – studenter, lärare, forskare, administratörer,
teknisk personal, bibliotekspersonal – ja, hos alla! Att medverka till att ge denna kapacitet
utrymme, stimulans och erkänsla.
Eva Åkessons berättelse
Institutionstiden
1961 började jag läsa matematik vid Lunds universitet. Efter ett års studier, ”2 betyg”,
blev jag erbjuden en förste amanuenstjänst vid matematiska institutionen. Detta var i en
tid då utbildningen expanderade mycket kraftigt, och vi var några stycken som handplockades
för att lösa de akuta behoven av lärarkrafter.
”Du? Skall du undervisa? Skall du inte ha någon vuxen med som kan hålla reda på
dom?” Detta var min 12-årige brors kommentar vid middagsbordet.
Min första termin blev mycket lyckad – sällan har jag fått så mycket applåder av studenterna
som efter den kursen. Av den erfarenheten lärde jag mig uppskatta värdet av den
färska erfarenheten av att själv vara student, erfarenheter av vad som var svårt, och hur
det kändes.
Institutionen hade höga pedagogiska ambitioner, och tog väl hand om sina nya
amanuenser genom möten varje vecka för diskussion av aktuella undervisningsfrågor.
14