Idéseminarierna - CED - Lunds universitet
Idéseminarierna - CED - Lunds universitet
Idéseminarierna - CED - Lunds universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Utvecklingsarbete och konflikter på institutionen<br />
Jag var inte ensam om att vilja driva förändringsarbete på institutionen. En lektor och<br />
vår studierektor deltog i några av de första UKÄ-kurserna, och kom hem fulla av idéer<br />
om ”alternativ” pedagogik. Lektorn blev pionjär med ett PU-projekt ”Studier i arbetsgrupp”<br />
72/73, och en liten projektorganiserad kurs i ”matematiska frågeställningar”. De<br />
skapade också en ny kurs och en ny utbildningsväg – med syfte att göra något mer relevant<br />
för studenter som enbart var ute efter att skaffa sig matematiska verktyg för studier<br />
i andra naturvetenskapliga ämnen. Det blev också efterhand försöksverksamheter i samverkan<br />
med andra naturvetenskapliga institutioner.<br />
Allt detta ledde så småningom till öppna konflikter på institutionen. Vi fick studenterna<br />
med oss, men professorerna och majoriteten av lärarna emot oss.<br />
Hela processen var oerhört lärorik. Jag blev tvungen att skärpa min argumentering ända<br />
ner i botten av min pedagogiska grundsyn, och fick återigen en stark erfarenhet av hur<br />
mycket man kan lära sig själv, när det behövs. Av våra misstag lärde jag mig också<br />
mycket om hur man inte skall bedriva pedagogiskt utvecklingsarbete. Vi fick ge oss,<br />
och lämnade institutionen så snart lämpligt tillfälle gavs. För mig var det till att börja<br />
med på halvtid, när jag 1973 blev erbjuden anställning som pedagogisk konsult vid PUenheten.<br />
Våra första gemensamma kurser<br />
I maj 1972 genomförde vi, Eva och Eva, vår första pedagogiska kurs. Den riktade sig<br />
till studievägledare.<br />
Kraven på innehavare av de studievägledartjänster som 1969–70 successivt inrättades<br />
vid de större institutionerna inom de filosofiska fakulteterna var främst ämneskunskap.<br />
Den definierades som tre betyg (motsvarande tre terminers studier) i institutionens<br />
disciplin. Uppdraget och värdet av denna nya tjänstekategori var föremål för en ganska<br />
omfattande debatt och olika utredningar, men någon regelrätt utbildning för studievägledare<br />
fanns inte.<br />
Vi har i våra individuella berättelser båda framhållit vår bestämda uppfattning att en av<br />
studievägledarens viktigaste funktioner borde vara pedagogisk systempåverkan. Hans<br />
Jalling, ansvarig för UKÄ:s utbildningsprogram för <strong>universitet</strong>ets lärare, hade liknande<br />
uppfattning. Eva Falk Nilsson fick från honom någon gång under 1971 en förfrågan om<br />
att göra en pilotutbildning för studievägledare. Hon ställde som villkor att även Eva<br />
Åkesson skulle engageras. Uppdraget att vara kursledare gick således till oss, och vi<br />
genomförde två nationella och en lokal pedagogisk kurs för studievägledare.<br />
Dessa tre veckolånga internatkurser blev början på vårt samarbete kring pedagogisk<br />
utbildning. I kursen behandlade vi studievägledarens arbetsuppgifter och behovet av<br />
pedagogiskt systemtänkande. Vi utgick från ett praktikfall och hur förändring måste<br />
bygga på metoder för systematisk observation och dokumentation. I ett av oss konstruerat<br />
spel, med utgångspunkt i en pedagogisk modell, där vi satte individen (=studenten)<br />
i centrum, blommade kreativiteten kring förslag till ”åtgärder som kan tänkas förbättra<br />
situationen för de studerande”.<br />
18