Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

studierektorerna till en tredagars internatkurs i november. För deltagarna var det en
ovan och positiv erfarenhet att träffas över ämnesgränserna. Det blev tillfälle att testa
kursinslag från de pedagogiska grundkurserna, och att utarbeta en handlingsplan för
fortsättningen. Entusiasmen var stor. Emellertid inträffade kort därefter byte av dekanus
för området, och utbildningsledaren lyckades inte få gehör för planerna för fortsättningen.
Projektet fick därför ett tvärt slut. Modellen att starta med en form av ”testkurs”
kom emellertid att bli förebild för andra områden i början på 90-talet.
Inom Tandvårdshögskolan blev försöksverksamheten mera långsiktigt framgångsrik.
Man utvecklade i samarbete med PUS en modell för stegvis pedagogisk utbildning. De
första kurserna – en pedagogisk grundkurs, 2 veckor, och en ”tutorkurs”, 1 vecka –
startade 89/90.
Inom projektet blev det också utrymme för utbildning för utbildare av universitetets
lärare – bl.a. stöd till en lärargrupp, ”Dundergruppen”, för utveckling av kompetens för
användning av datorer i undervisningen.
En lång rad kurser/utbildningar genomfördes, som led i att prova ut moduler för den
pedagogiska utbildningen. Eftersom projektet bedrevs med stöd från Forskningsrådsnämnden
prioriterades kurser av betydelse för utbildning i kommunikationsfärdigheter
och forskningsinformation, som t ex ”Slagkraftig presentation”, ”Våga tala”, ”Processorienterad
skrivpedagogik”, ”Desk Top Publishing” och ”Slagkraftig Poster”. Det blev
också utrymme för två pedagogiska idékurser, en seminarieserie om metodutveckling i
språkutbildningen, och några lärarkurser på institutionsnivå.
1988/89 gjorde vi en omfattande inventering avseende den totala personalutbildningen
vid Lunds universitet. Vi skickade till samtliga institutioner och avdelningar (ca 210) en
enkät ”Önskemål om personalutbildning”. I enkäten listade vi ett 70-tal tänkbara utbildningsinsatser
och bad institutionen kryssa för vilka de önskade, hur många platser de
önskade och till vilken person inbjudan skulle skickas. Syftet var dels att ge oss ett
underlag för planering och prioritering, dels att göra institutionerna uppmärksamma på
möjligheterna.
Vårt principförslag 1989
1989 var vi klara med ett principförslag. Det innebar en grundmodell med successiv
kompetensutveckling kopplad till lärarens karriärutveckling. I modellen beskrevs följande
fem steg:
Kommunikationskurs 2veckor inom forskarutbildningen
Inskolning och handledning
på institutionen 1 vecka under första tjänstgöringsåret
med undervisningsuppgifter
Pedagogisk grundutbildning 3 veckor under första tjänstgöringsåret
med undervisningsuppgifter
Successiv utbildning
individuellt program 10 veckor under de fem därpå följande
tjänstgöringsåren
36