Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

som i särskilt hög grad bidragit till kulturförändringen vad gäller synen på pedagogisk
utbildning.
I början av 70-talet fanns inte enbart misstro. Många institutioner hade höga ambitioner
vad gäller kvalitet i grundutbildningen, och det gick bra att göra seminarier, lärardagar,
temadagar och konferenser, om det var ett direkt led i institutionens utvecklingsarbete.
Sådana verksamheter har bedrivits i stor omfattning alltsedan dess, och har utgjort och
utgör en viktig del av den pedagogiska utbildningen inom universitetet, även om den
inte alltid primärt uppfattas som ”utbildning”.
Något som också bidragit till förändrade förhållningssätt har varit nästan all annan
utbildningsverksamhet för lärarna, där innehållet och/eller den pedagogiska utformningen
gett anledning till reflektion och inspiration. Exempel på sådan kompetensutveckling
är idéseminarier och idédagar, språkutbildning med suggestopedimetod,
kurser i kreativt tänkande och problemlösning, utbildning för forskarhandledare, kurser
och seminarier kring datorn i undervisning etc. I kapitel 14 och 15 ger vi en lite fylligare
beskrivning av en del av dessa verksamheter.
Vidare har det skett en påverkan genom utbildning för personer i ledningspositioner,
som t.ex.
- utbildningsdagar för samtliga nya linjenämnder om utbildningsplanering
- utbildning för tjänsteförslagsnämnder kring pedagogisk meritering
- studierektorsmöten och studierektorsinternat
- pedagogiska mini-kurser för professorer
- inslag i ledningsutbildningen för prefekter om pedagogisk utbildning.
Även utbildning för andra personalkategorier som t.ex. studievägledare, bibliotekarier
och tandsköterskor har haft betydelse. De har ju pedagogiska funktioner, och de har
kunnat delta i lärarnas pedagogiska kurser och/eller i kurser och seminarier specialutformade
för dem.
Del av en större kulturförändring
Det vi fokuserat på i detta kapitel är kulturförändringen vad gäller synen på högskolepedagogiska
kurser. Den ingår i sin tur i ett större sammanhang av utveckling inom
grundutbildningen för studenterna, inom personalutveckling och ledarskap, inom kvalitetsarbete
m.m. Det finns därför många faktorer som indirekt bidragit till kulturförändringen,
utöver de strategier som vi beskrivit i detta kapitel.
Omvänt har vårt mål aldrig egentligen varit att få till stånd högskolepedagogisk utbildning
för dess egen skull. Det vi har arbetat för har varit en mer omfattande förändring i
den akademiska kulturen. Den pedagogiska utbildningen har främst varit ett medel för
detta. I bilaga 15 – ett utdrag ur förslaget till pedagogiskt program (Lunds universitet,
1999) – finns en vision för en sådan mer omfattande kulturförändring. Och den kulturförändringen
är långt ifrån genomförd.
70