Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

Universitetsstyrelsen avdelade resurser till den gemensamma verksamheten och anmodade
dessutom varje förvaltningsnämnd att för personalutbildning minst avsätta ett av
styrelsen bestämt belopp. Två år senare minskade den centrala styrningen ytterligare –
resurserna för sektorernas personalutbildning ansågs ingå i totalramen för varje sektor.
Förutom de pedagogiska grundkurser som gavs centralt inom universitetet utvecklades
till följd av denna ordning sektorspecifika alternativ, dock oftast planerade och
genomförda i samarbete mellan ansvariga inom sektorn (motsv.) och oss inom PUS. En
fördel med denna ordning var att utbudet expanderade och inte i lika hög grad
begränsades av snäva centralt avsatta ekonomiska resurser och låg bemanning vid PUS.
Vi tar här upp fyra exempel på sådan sektorsspecifik verksamhet:
* Medicinska fakulteten inrättade1982 en enhet för medicinsk pedagogik med en egen
heltidsanställd pedagogisk konsult. Med starkt tryck från studentrepresentanterna inom
läkarlinjen och snabbt beslut av dekanus tillskapades en kortare pedagogisk grundkurs
om en vecka. Kursen blev tidigt obligatorisk för erhållande av docentur, och gavs
regelbundet i fortsättningen.
* Inom det tekniska och naturvetenskapliga området gavs 1985–1989 en kurs i presentationsteknik
och undervisningsmetodik (”Ut med kunskapen”), omfattande två veckor.
* Språkvetenskapliga sektionen startade 1989 ett språkpedagogiskt forum med en serie
seminarier, och detta fortsatte sedan under 90-talet.
* Då statsmakterna 1984 överraskande beslöt att lägga ner antagningen till grundutbildningen
för tandläkare vid Tandläkarhögskolan, genomförde vi ett särskilt program
”PROFFS-projektet” (uttyds Pedagogiskt Rustade Odontologer För Fortbildning i
Samverkan). Programmets direkta syfte var kompetensutveckling för uppbyggnad av
avgiftsfinansierade kurser för tandläkare. Ett indirekt resultat var emellertid att fakulteten
under denna tid kunde hålla intresset för undervisning och pedagogisk utveckling
vid liv. Då kunde fakulteten också bygga vidare på ett ganska dramatiskt utvecklingsprojekt
med ”studentcentrerad utbildning”, som startat 1978 vid institutionen för
röntgendiagnostik. Detta ledde till kontakt med filosofin kring och metoderna för
Problembaserad Inlärning (PBI). Utbildning och studieresor kring PBI intensifierades
och bidrog till i att Tandläkarhögskolan enligt riksdagsbeslut i maj 1990 gavs tillstånd
och resurser att återuppta grundutbildningen. Samtidigt bytte man namn till
Tandvårdshögskolan.
Senare under 80-talet bedrevs också några kurser på sektorsnivå inom eller i samverkan
med ett omfattande utvecklingsprojekt som vi startade 1986 (se vidare nedan).
Otillräckligt och spretigt
Erfarenheterna av de pedagogiska kurserna som gavs av PUS var genomgående mycket
goda, att döma av entusiasmen hos kursdeltagarna sådan den kom till uttryck under
kursernas gång och i kursvärderingarna. Många ansåg att kurserna borde vara obligatoriska.
Trots detta var tillströmningen låg, utom från några institutioner som i sin
personalplanering lagt in att skicka nyanställda lärare på kurs. Samtidigt räckte inte de
centrala resurserna till för mer än en eller två pedagogiska grundkurser per år, och det
fanns därför inte underlag för att erbjuda fler kurser.
Vid mitten av 80-talet var utbudet av kurser för lärare också ganska spretigt. Med anledning
av universitetets ”tredje uppgift” – att informera om forskningen till mottagare
34