Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

utanför universitetet började det dyka upp särskild utbildning för forskningsinformation
på flera nivåer inom universitetet. Innehållet i utbildningen i forskningsinformation och
den pedagogiska grundutbildningen var delvis överlappande, speciellt vad avsåg
forskarnas kommunikationsfärdigheter.
1984 kom FRN (Forskningsrådsnämnden) i en rapport med förslag angående utbildning
i forskningsinformation inom högskolan.
Projekt för utveckling av fortbildningsmöjligheterna
Behovet av en översyn av möjligheterna till fortbildning för universitetets lärare, i syfte
att bättre utnyttja gemensamma resurser, blev efterhand allt mer uppenbart. 1986 var
tiden mogen. Genom bidrag från FRN kunde de lokala resurserna förstärkas, så att vi
kunde starta ett treårsprojekt. Projektrubriken var ”Integrerad utbildning för forskningsinformation.”
En docent i teoretisk fysik, som engagerat sig mycket i kurser i
forskningsinformation, knöts till projektet på deltid.
Syftet med projektet beskrevs i den första ansökan till FRN så här:
- stimulera intresset och öka utbudet av möjligheter till utbildning för
lärare/forskare
- klargöra vissa ramar, främst meritvärde och arbetstidsvillkor
- genom en integrerad inventering av behov och önskemål få underlag för mer
långsiktig planering och beslut om kommande ramar och ansvarsfördelning för
utbildning av lärare och forskare vid Lunds universitet
Verksamheter inom projektet
En rad olika verksamheter bedrevs inom projektet, delvis integrerade med den verksamhet
som fortsatte parallellt med detta inom PUS. Det första steget var en idéinventeringsfas,
inklusive intervjuer med lärare och representanter för studentkåren, och insamling
av goda exempel från andra håll i landet och några utländska exempel.
Två utländska modeller var särskilt inspirerande. Den ena var en ”Code of practice on
academic staff training in universities”, som utvecklats 1987 under ledning av The
Committee of Vice-Chancellors and principals of the Universities of the United
Kingdom. Den var mycket tilltalande för oss, och överensstämde delvis med vad som
kom att bli vårt principförslag. Den andra fann vi vid universitetet i Greifswald, där man
hade en betydligt mer omfattande pedagogisk grundutbildning och också en regelbundet
återkommande konferens för lärarna (tre dagar på internat) kring något aktuellt högskolepedagogiskt
tema. Dessa exempel styrkte oss i föreställningen att skulle gå att nå
en betydligt högre professionell kompetens hos universitetslärarna, och att det skulle
vara rimligt att investera mycket mer tid i detta.
Ett viktigt steg i projektet var samråd med personer i ledande ställning inom universitets
olika områden. Det ledde direkt till nya intressanta försöksprojekt.
Bland försöksverksamheterna minns vi särskilt ”Det pedagogiska lyftet” inom det
samhällsvetenskapliga området. Projektet startade i hösten 1988 med att vår kollega
Torgny Roxå, som nyligen anställts, genomförde en mycket omsorgsfull intervjuomgång
med samtliga studierektorer från de 18 olika institutionerna. Därefter inbjöds
35