Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

universitet medverkade i. Den var initierad av CRE – den europeiska rektorskonferensen
– och benämndes ”Evaluation of university strategies for new technologies in
teaching and learning”. UPC:s bidrag omfattade strategier för förändring och utveckling
inom ett universitet, ej endast knutet till IT-utveckling.
Den pedagogiska utbildningens roll i kvalitetsarbetet?
Med de särskilda medlen för kvalitetshöjande åtgärder i början på 90-talet hade den
pedagogiska utbildningen för lärarna lyfts fram som det kanske främsta medlet för
kvalitetsutveckling i grundutbildningen. I de följande regleringsbreven ändrades beteckningen
till ”Pedagogisk utveckling av lärare”, vilket tydligt visar vilket ändamål
departementet främst hade i fokus.
I och med 1993 års högskolereform, med minskad centralstyrning och ökade krav på
uppföljning och kvalitetskontroll, kom emellertid fokus att förskjutas. Kvalitetsutveckling
och bedömning av kvalitetsarbete i form av omfattande utvärderingsprocesser
kom att dominera agendan, såväl på riksplanet som lokalt. När UPC bildades
fick universitetets utvärderingsenhet hela ansvaret för sekretariatsfunktionerna för
kvalitetsrådet, och arbetet där kom till stor del att handla om kvalitetssäkringsprocesser.
UPC, som ju inte längre tillhörde förvaltningen, fick rätt att närvara med en representant.
Vår roll blev efterhand alltmer oppositionell, bl.a. mot utvecklingsplaner som vi
såg som provocerande vidlyftiga i förhållande till vad vi visste om lärarnas alltmer
trängda arbetssituation. Vi slutade så småningom nästan helt att deltaga.
Högskoleverket (HSV) hade ett huvudansvar för granskning och bedömning av
kvalitetsarbetet vid universitet och högskolor, och omfattande granskningsprocesser
initierades. Vi (EFN och EÅ) tog på oss sekretariatsfunktioner i var sin granskningsgrupp,
för att ordentligt sätta oss in i den nya ordningen. Detta mot ekonomisk
ersättning till UPC, vilket var ovanligt, men nödvändigt för oss som finansierades på
köp/sälj-basis.
HSV utarbetade en skrift för vägledning i arbetet (Högskoleverket,1995). Vi upptäckte
till vår bestörtning att i denna skrift nämndes överhuvudtaget inte pedagogiska utbildning
och pedagogiskt utvecklingsarbete. Följden blev att flera av granskningsrapporterna
inte alls tog upp hur man arbetade med detta. Högskoleverkets nationellt
arrangerade seminarier kring kvalitet handlade också nästan enbart om utvärdering.
Trots detta nya fokus på utveckling genom granskning och bedömning fortsatte expansionen
av den pedagogiska utbildningen för lärarna, åtminstone inom LU, parallellt med
det övriga kvalitetsarbetet. Flera av områdena valde också att i bedömningsprocessen
särskilt lyfta fram den pedagogiska utbildningen för lärarna.
Vid konferensen ”Kvalitet och förbättringsarbete” 1997 arrangerad av HSV och
Uppsala universitet höll EÅ ett anförande om den pedagogiska utbildningens roll i
kvalitetsarbetet, och det följdes av en debattskrift (Åkesson, 1997) som väckte viss
uppmärksamhet.
53