Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

Merparten av medlen avdelades efter ansökningsförfarande till områdena för utveckling
och utprövning av nya kurser som skulle kunna ingå i den behörighetsgivande utbildningen.
Det var förutom nya och utvidgade högskolepedagogiska introduktionskurser,
fortsättningskurser och fördjupningskurser även områdesspecifika initiativ, som t.ex.
kurs i ämnesdidaktik för LTH och N-fak, utbildning för mentorer inom J-fak, kurs i
uppsatshandledning för M-fak och aktionsforskningsbaserad högskolepedagogisk
utbildning för det konstnärliga området.
Centralt inom universitetet bedrevs förutom planeringsprojektet några delprojekt för att
få fram nya valbara kurser: nätbaserad pedagogisk utbildning, utbildning för forskarhandledare,
kurs i examination, utbildning i pedagogik för nätbaserad utbildning, kurs i
PBL med fokus på basgruppshandledning och kurs i handledning av uppsatser och
examensarbeten. I projektet ingick också ett delprojekt ”Inventering – Resurscentrum”,
samt en rad förslag vad gäller information och samverkan med andra högskolor.
Högskoleförordningen
Betydelsefullt för utvecklingsarbetet var att krav på högskolepedagogisk utbildning för
lektorer, adjunkter och doktorander som undervisar skrevs in i högskoleförordningen att
gälla från 2003-01-01. Dock fanns fortfarande inte någon precisering av omfattningen.
Möjlighet öppnades också för lektorer och adjunkter att förvärva behörighet under två år
med tidsbegränsad anställning, och för undantag om man på annat sätt förvärvat motsvarande
kunskaper. (Ett utdrag ur förordningen finns i bilaga 4.)
Värt att notera är även två andra förändringar i jämförelse med Franssonska utredningens
förslag. Förordningstexten innebär en försvagning genom att det inte finns
något krav för professorer, men den innehåller samtidigt en skärpning vad gäller doktoranderna:
”Doktorander som undervisar inom grundutbildningen skall ha genomgått
inledande högskolepedagogisk utbildning eller på annat sätt förvärvat motsvarande
kunskaper.” I Franssonska utredningen föreslogs ett krav på lärosätena att erbjuda
högskolepedagogisk utbildning för doktorander, vilket är en betydligt lägre ambitionsnivå.
Omfattningen?
Eftersom högskoleförordningen lämnade frågan om omfattningen öppen, blev detta en
utmaning i planeringsprojektet. Genom precisering av målen och genom processen i
projektet, som innebar delaktighet och ägandeskap för områdena, gick det att inom
projektet nå nära nog konsensus om omfattningen tio veckor.
Särskilt betydelsefullt var i det läget, förutom den Franssonska utredningens förslag om
tio veckor, att
- SULF tog ställning i en programskrift ”Lärarakademin” 2002: ”Den
grundläggande utbildningens längd bör vara minst 10 veckor”
- LTH redan hade kurser omfattande 11 veckor i sitt utbud, och N-fak
10 veckor
- man redan vid många andra högskolor i landet hade eller planerade för
10 veckors högskolepedagogisk utbildning, något som bl.a. blev
tydligt vid ett SWEDnet-möte i Lund i mars 2003.
61