Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

mkr för hela landet för ”kvalitetshöjande åtgärder bl.a. pedagogisk utbildning av universitetens
och högskolornas lärare och externa examinatorer”, och därmed möjliggjordes
en mycket kraftig kvantitativ expansion i perioden 1992–1995. Expansionen blev
bestående och kom t.o.m. att fortsätta efter att de särskilda medlen upphört, vilket vi ser
som tecken på att kulturförändringen hunnit få genomslag.
Den tredje fasen inleddes med den s.k. Franssonska utredningen, med bl.a. förslaget om
krav på tio veckors högskolepedagogisk utbildning. Regeringen följde upp med att i
budgetpropositionen skriva in att högskolorna borde införa krav på pedagogisk utbildning,
samt med att avdela särskilda medel för detta dels generellt, dels till ett pilotprojekt
vid Lunds universitet. Kort därefter fördes krav in i högskoleförordningen, och
högskolorna blev tvungna att ta ställning till omfattningen.
Innehållets expansion
Innehållet i den pedagogiska utbildningen har liksom omfattningen expanderat, breddats
och fördjupats. Innehållet har påverkats av erfarenheter av lärarnas behov och önskemål,
av formerna för utbildningen för studenter i olika tidsskeden och av utvecklingen
inom flera olika forskningsområden väsentliga för professionen som universitetslärare.
I de första kurserna som gavs på 60-talet ingick en allmänpedagogisk introduktion,
seminarier kring” ämnesmetodiska spörsmål” och moment om ”moderna audiovisuella
hjälpmedel”. Inflytandet var starkt från det utbildningsteknologiska tänkandet, som kom
att dominera under nästan hela 60-talet. Det handlade bl.a. om att inom ramen för ett
systemtänkande göra tydliga målbeskrivningar, få examinationen att svara mot målen,
utforma läromedel och utvärdera omsorgsfullt, allt i syfte att effektivisera utbildningsprocesserna.
Det bästa från denna tid kom att utgöra en kärna i den kommande pedagogiska
utbildningen, och har följt med sedan dess.
Tre andra saker kan ses som centrala för innehållet alltsedan nystarten i början av 70talet
- omsorgsfull anpassning till kursdeltagarnas behov, med stora valmöjligheter
både inom kurserna och i kombination av kurser
- användning av arbetsformer och förhållningssätt inom kurserna som modeller
och bas för erfarenhetsbaserat lärande
- fokus på studenternas lärande.
I och med studentrevolten 1968 växte intresset för alternativ pedagogik – möjligheter att
lämna de konventionella metoderna och lägga upp utbildning på nya sätt. Det handlade
om utbildningens relevans i ett samhällsperspektiv, problemorienterade och projektorganiserade
studier, grupparbeten, och nya former för examination. Det har också
efterhand kommit fram mängder med ”verktyg” som kan användas inom de mer
traditionella ramarna, och mängder med exempel på lyckade utvecklingsprojekt. Det har
gjort det lätt att i de pedagogiska kurserna utifrån mångfalden av möjligheter väcka
intresse för pedagogisk teori och forskning. Det har också gjort det lätt att stimulera till
förändringsinriktade arbeten inom ramen för kurserna, och deltagarna har i många fall
blivit engagerade pionjärer.
8