Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

Något som också är tydligt för oss är hur starkt personberoende verksamheten och
samarbetsmöjligheterna är. Två organisationer som på pappret ser likadana ut kan
fungera väldigt olika beroende på personkonstellationerna.
Finansiering
Under hela PUS-tiden, 1977–1995, hade vi vår grundfinansiering inom ramen för
”gemensamma ändamål” i universitetets budget. Därtill fick vi i flera omgångar särskilda
projektmedel i olika former – direkt från Forskningsrådsnämnden till vårt utvecklingsprojekt
på 80-talet, via rektor inom Core Curriculum-programmet i slutet av 80talet
och början av 90-talet, och via områdena inom de särskilda medlen för
kvalitetshöjande åtgärder under första halvan av 90-talet.
I och med inrättandet av UPC ändrades finansieringen radikalt, till ”köp-sälj-finansiering”
direkt från områdena. Dock bidrog fortfarande områdena med en basfinansiering,
beräknad proportionell mot antalet lärare inom området. Medicinska fakulteten och
Lärarhögskolan, som hade egna enheter och därmed nyttjade vårt utbud i mindre
utsträckning, bidrog med lägre belopp. Basfinansieringen var avsedd dels för gemensamma
kurser och seminarier, dels för vissa andra gemensamma funktioner. Over-headkostnaderna
på taxorna blev ändå med nödvändighet höga. Det var nog endast genom
att det var områdesrepresentanterna i vår ledningsgrupp som var beslutande angående
verksamhetsplan, budget och taxor, som taxorna kunde accepteras och verksamheten
kunde fortsätta att växa.
Erfarenheterna av denna nya ordning var blandade. Kostnadsmedvetenheten hos oss och
våra beställare ökade. Detta innebar en effektivisering kortsiktigt, men samtidigt en
riskabel ökning av pressen på oss och sämre utrymme för mer långsiktigt arbete som
bevakning av forskningsutvecklingen, dokumentation, och utveckling av nya verksamhetsfält.
Viktigt var att det hela tiden var områdena som beställde kurserna och betalade för dem.
Något vi menar att man absolut bör undvika är finansiering genom avgifter på institutionsnivå
per kursplats. Det leder lätt till att den enskilde läraren avstår från att söka,
och man får därmed en effektiv broms för verksamheten. Det är mycket nog för en
lärare och en institution att frigöra arbetstiden för deltagande.
Lokaler
Det är viktigt att ha en fast kurslokal för den pedagogiska utbildningen, trivsam, rymlig
och praktisk med möjligheter till stor flexibilitet. Helst skall den ligga i direkt anslutning
till arbetsrummen för den pedagogiska utvecklingsenheten (eller motsvarande), så
att lärarna lär sig hitta till denna stödresurs för deras verksamhet även utanför kurstid.
Kurslokalen kan bli till en sammanhållande mötesplats över institutionsgränser, som
bidrar till vi-känsla inom en högskola och möjliggör fruktbara möten även för forskningsverksamheten.
Vi hade under en lång period förmånen att ha nära nog idealiska
lokaler i universitetshuset, och det var många seminariedeltagare och kursdeltagare som
vittnade om upplevelsen av att för första gången riktigt känna tillhörighet till universitetet.
126