Idéseminarierna - CED - Lunds universitet

hade haft kontakt med mer än 3000 lärare och studenter och indirekt genom enkäter etc.
kontakt med ytterligare 7000–8000 personer inom högskolan.
Högskoleutredningen tog sig namnet Grundbulten, eftersom kommittén menade att
högskolan var en grundbult i samhällets utveckling och att grundutbildningen var
grundbulten inom högskolan. Fokus i hela utredningsarbetet var grundutbildningens
status inom högskolan. En mängd områden togs upp till analys och förslag: studenter
och lärare, undervisning och examination, kvalitet och utvärdering, meritering och
kompetensutveckling, organisation, ledning och resurser. Enligt ett tillägg till direktiven
skulle utredningen också granska lärartid per student, något som varierade kraftigt
mellan fakulteterna. Genom denna breda ansats underströks att de olika aspekterna på
högre utbildning inte kan behandlas separat. Vi begränsar oss emellertid här till
utredningens förslag till kompetensutveckling för lärarna. Förslaget, som vi beskriver i
kapitlet om 1990-talet var starkt inspirerat av – och i det närmaste identiskt med – PUS’
förslag i projektet vi beskrivit ovan. Det hade vid det laget också diskuterats vid möten
med många kollegor vid de pedagogiska utvecklingsenheterna runt om i landet.
Läget inför 1990-talet
Vid ingången till 1990-talet hade den pedagogiska kompetensutvecklingen ”vind i
seglen”. Vi hade genom ökade resurser haft möjlighet att förutom grundkurserna
genomföra och utvärdera en mängd specialkurser. Verksamheter på fakultetsnivå hade
etablerats eller åtminstone börjat spira. Det av ledningen initierade ”Core-curriculumprogrammet”
hade bidragit till uppmärksamhet och erkännande av lärarnas behov av
fortbildning. I ett omfattande projekt kom vi fram till ett systematiskt principförslag.
Riksdagen och SFS tryckte på och Högskoleutredningen, Grundbulten, hade börjat
arbeta.
38