Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

dra så Ingulf tvingades se uppåt för att möta Halvdans grumliga
blick. ”Jo… det var ju min frände Gudröd som anförde
färden till Britannien även om ni två hade lika del i bytet. Det
måste bli ett ordentligt offer för att han ska kunna befrias från
Lokes dotter Hel i dödsriket där alla drunknade hamnar och
föras till kämparna i Asgård. Om sex soluppgångar från nu
håller vi det stora sommarblotet vid Frejvi på näset… och jag
hoppas du kommer att övervara detta.”
”Ja, det ska jag givetvis. Det blir en ära att ha en ynglingakonung
som blotgode. Och jag har väl inte innan dess fått
ihop manskap.” Ingulf tyckte det fanns en underton i Halvdans
röst såvida det inte berodde på rusets påverkan. Denne
fortsatte: ”Det gläder mig. Detta blot ska bli något man ska
minnas i långa tider. Genom Gudröd har nya färdvägar öppnats
för mitt folk. Nu rör det sig om krigslycka i västerled
och det blir åt väster vi kommer att styra våra skepp. Inte
sant?”
”Jo, med all säkert kommer flottor härifrån och från Daneriket
och Sveariket att följa i våra spår. Det finns, som sagt, så
det räcker åt alla.”
”Det blir alltså ett minnesblot för Gudröd”, fortsatte Halvdan.
”Det var kämpen som undanröjde fruktan för det väldiga
Västerhavet, alldeles som du sa i ditt kväde fast du uttryckte
dig bättre. Därför vill jag till Gudröds ära och minne ge asarna
de slavar ni hemfört som hängningsoffer. Vad jag hört av
Alrik är ni ju ense om att deras gud säkert styrde det så att
skeppen som hade kristfolk inte gick under. Det hade inte
Gudröd. Så du ser att blotet också blir en asarnas hämnd på
den gud som kallas Vite Krist.”
Detta var inte en helt oväntad vändning för Ingulf. Han
hade nog räknat med att åtminstone ett par av slavarna, gärna
alla utom munken och nunnan han haft på sitt eget skepp,
skulle offras.
”Som du förstår konung Halvdan är detta en fråga för
både skeppshövdingarna och manskapet som ju äger delar i
slavarna. Men jag tror säkert de delar din mening. Några ska
kunna offras…”
”Alla! Jag ska ha alla… enligt Alrik är det tio kvinnor och
en man. Det här ska bli ett blot som slår ut alla tidigare blot
med hängningsoffer. Ingen ska komma undan. Det vore orätt
mot Gudröd… och en skymf mot asarna! Detta trollpack kan
inte bringa någon människa lycka. Och är det inte tack vare
Gudröd du nu kan segla hem till Sveariket som en rik man?
Är det inte så, kanske?”
Ingulf nickade. Han var för trött för att ge sig in i en diskussion
med Halvdan. Det hade säkert slutat med ovänskap.
Detta var en fråga de fick ta upp när alla piggnat till. Båda var
trötta och druckna och det kunde lätt i ett sådant läge sägas
några ord för mycket. Konungen gav Ingulf en lång och vresig
blick och kryssade sedan ut ur salen utan ett ord till avsked.
Ingulf ryckte på axlarna och sparkade till Gylfe som låg
224 226