Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Många ställde sig samma frågor m<strong>en</strong> det framgick nu tydligt<br />
att de var både djupt gripna <strong>och</strong> bländade av munk<strong>en</strong>s<br />
framställningskonst. Nu stod han med böjt huvud <strong>och</strong> talade<br />
för sig själv på ett språk som inte gick att förstå. Vad var det<br />
för trollramsor?<br />
Konung Erik m<strong>är</strong>kte att alla ville lyssna vidare för några<br />
nya rop på hängning hade inte hörts. Han talade åter med hög<br />
röst till d<strong>en</strong> mumlande munk<strong>en</strong>: ”Du har talat väl om din<br />
gud. Jag hör h<strong>är</strong> att alla vill veta mer. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> d<strong>är</strong>för min önskan<br />
att du stannar hos oss som <strong>en</strong> vän <strong>och</strong> förkunnar allt du<br />
vet om d<strong>en</strong>na för oss okända gud. Eller vad säger du Ingulf?”<br />
Ingulf hängde på spjutet som han kört ned i mark<strong>en</strong> framför<br />
sig. Han såg misstroget på munk<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>ne grät öppet <strong>och</strong><br />
mumlade dessa ofattbara ord som lät som<br />
trolldomsbesv<strong>är</strong>jelser. Han, Ingulf Enöra Emundsson, var<br />
d<strong>en</strong> <strong>en</strong>de h<strong>är</strong> som visste mer om d<strong>en</strong>na sjåpagås <strong>och</strong> teaterapa<br />
än andra. Inte ett <strong>en</strong>da teck<strong>en</strong> från sin gud hade d<strong>en</strong>ne lyckats<br />
frammana nu n<strong>är</strong> det verklig<strong>en</strong> behövdes. Bara svårbegripliga<br />
floskler som var hans egna. <strong>Det</strong> fanns starka skäl att vara vaksam<br />
mot så stora ord som munk<strong>en</strong> vräkte ur sig. M<strong>en</strong> Ingulf<br />
hade sett hur hans n<strong>är</strong>maste <strong>och</strong> vänner förbytts <strong>och</strong> att han<br />
mycket väl kunde få de flesta emot sig. Han ville inte heller<br />
utmana konung Erik mitt framför allt folket.<br />
Med vresig min gav Ingulf teck<strong>en</strong> till två andra kämpar<br />
som höll stadiga grepp i <strong>en</strong> krokryggig <strong>och</strong> svartmuskig träl<br />
som Gude valt ut med omsorg. Ingulf tänkte på fadern som<br />
ibland n<strong>är</strong> han drabbades av ett häftigt ursinne inte långt från<br />
b<strong>är</strong>s<strong>är</strong>karaseriet gick ut på tunet <strong>och</strong> slog ihjäl <strong>en</strong> träl. <strong>Det</strong><br />
gav honom frid i sinnet. Snål som han var hade han valt ut <strong>en</strong><br />
som inte var mer v<strong>är</strong>d än <strong>en</strong> halt oxe. Gude hade gjort detsamma<br />
<strong>och</strong> det fanns det anledning att skämmas för <strong>en</strong> sådan<br />
h<strong>är</strong> dag. D<strong>är</strong>till skulle inte ett trälblot ge Ingulf någon som<br />
helst sinnesfrid. <strong>Det</strong> var munk<strong>en</strong> han var ute <strong>efter</strong>.<br />
Ingulf tog till orda med myndig röst: ”Jag <strong>och</strong> konung<br />
Erik har haft rådslag om detta. Om ni ska finna… <strong>och</strong> det<br />
tycks ni ha gjort att döma av allt ojjande jag hört omkring<br />
mig… så ska munk<strong>en</strong> få leva ännu <strong>en</strong> tid för att kunna föra<br />
sin Guds talan. D<strong>är</strong>för sätter Gude <strong>och</strong> jag träl<strong>en</strong> Klumpe i<br />
hans ställe… för mitt löfte till asarna om ett hängningsoffer<br />
det kan jag inte svika.”<br />
För dessa ord fick Ingulf ta emot gillande rop <strong>och</strong> det<br />
höjdes många dryckesbägare. M<strong>en</strong> över allt skränet hördes ett<br />
nästan djuriskt vrål från munk<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> var ett så oväntat läte<br />
från <strong>en</strong> människa att man kunde tro att det var hans gud som<br />
skrek åt dem g<strong>en</strong>om hans mun.<br />
”Nej! Nej! Har då ni förtappade barbarer inte förstått något<br />
av det Gud sagt g<strong>en</strong>om mig! Hur djupt sitter er gal<strong>en</strong>skap<br />
<strong>och</strong> er okunnighet? <strong>Det</strong>ta <strong>är</strong> Guds ord <strong>och</strong> hör mig: Ni skall<br />
icke dräpa! Ni skall icke dräpa!”<br />
Broder Abbos ansikte hade förlorat all d<strong>en</strong> mildhet som<br />
för <strong>en</strong> stund sedan lyst mot dem. Ögon<strong>en</strong> lågade <strong>och</strong> han knöt<br />
båda sina nävar <strong>och</strong> skakade dem: ”Ni vill fortsätta med d<strong>en</strong>na<br />
428 429
Change language