Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
påle <strong>och</strong> fick var sin skål med kokt kött <strong>och</strong> f<strong>är</strong>skvatt<strong>en</strong>. D<strong>en</strong><br />
kraftfulle munk<strong>en</strong> korsade sig, knäppte händerna <strong>och</strong> sänkte<br />
sitt huvud. De andra gjorde detsamma <strong>och</strong> ett dovt mummel<br />
steg upp från d<strong>en</strong> eländiga flock<strong>en</strong>.<br />
Ingulf hade mycket att tänka på medan han åt. Visst kunde<br />
de segla Ormtand till Hedeby med halvt manskap sedan norrmänn<strong>en</strong><br />
mönstrat av om det inte vore för de rövare som lurade<br />
i sundet. Gylfe hade bestämt avrått från att gå ut i Vik<strong>en</strong><br />
med ett illa besatt skepp. Han liknade det vid att köra huvudet<br />
rakt in i Fernrisulv<strong>en</strong>s käftar. Deras <strong>en</strong>da möjlighet var att<br />
vänta tills de kunde ansluta sig till <strong>en</strong> större flotta. Om det<br />
inte kom någon inom rimlig tid fick de gå ut i Västerhavet<br />
ig<strong>en</strong> <strong>och</strong> ta sig ned till Holl<strong>en</strong>stedt på västra kust<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> då<br />
återstod ett styvt arbete att ta last<strong>en</strong> över draget till Hedeby<br />
för att inte tala om hur de skulle klara Ormtand. Hon skulle<br />
bli mycket svår att släpa över draget. Nej, de fick vänta på <strong>en</strong><br />
flotta. Kanske kom någon lagom till sommarblotet som sedan<br />
skulle söderut. Kanske skulle det dröja tills löv<strong>en</strong> började<br />
falla <strong>och</strong> det var dags för d<strong>en</strong> stora höstmarknad<strong>en</strong>.<br />
Ingulf satt i så djupa tankar att Alrik fick ropa flera gånger<br />
för att påkalla hans uppm<strong>är</strong>ksamhet. Allt var nu klart för fördelning<strong>en</strong><br />
av last<strong>en</strong>. Ingulf spände fast sv<strong>är</strong>dsbältet kring midjan.<br />
Tidigare hade han fredligt burit Starke hängande över <strong>en</strong>a<br />
axeln. Nu var det ett annat läge för n<strong>är</strong> byte delades upp var<br />
det inte långt mellan svallande känslor <strong>och</strong> oöverlagda handlingar.<br />
Tre vågar användes vid vägning<strong>en</strong>, två små <strong>och</strong> <strong>en</strong> stor.<br />
D<strong>en</strong> stora tog ända upp till fem hundramarkersvikter <strong>och</strong> det<br />
var ungef<strong>är</strong> vad <strong>en</strong> fullvux<strong>en</strong> karl vägde. Vikterna bestod av<br />
bronsöverdragna j<strong>är</strong>nkulor med tillplattade sidor på vilka viktmarkering<strong>en</strong><br />
ristats in. Bronsskalet skyddade vikt<strong>en</strong> mot rost<br />
m<strong>en</strong> också mot fusk. Försökte någon fila bort något av vikt<strong>en</strong><br />
för att göra d<strong>en</strong> lättare avslöjades det med <strong>en</strong> gång.<br />
Fördelning<strong>en</strong> av bytet brukade ta lång tid då många dispyter<br />
uppstod <strong>och</strong> skulle lösas innan man gick vidare. <strong>Det</strong> var<br />
noga fastställt hur mycket var <strong>och</strong> <strong>en</strong> skulle ha. Ingulf hade<br />
som flottans skeppskonung rätt till d<strong>en</strong> största andel<strong>en</strong> som<br />
kunde utgöra hälft<strong>en</strong> av bytet. Skeppshövdingarna fick <strong>en</strong> femtedel<br />
av återstod<strong>en</strong>, styrmänn<strong>en</strong> <strong>en</strong> femtedel av vad hövdingarna<br />
fick – m<strong>en</strong> det gällde inte styrman Gylfe som var jämställd<br />
med <strong>en</strong> skeppshövding – <strong>och</strong> rest<strong>en</strong> av manskapet hälft<strong>en</strong><br />
av styrmänn<strong>en</strong>s tilldelning.<br />
Sköld <strong>efter</strong> sköld lyftes lastad med silver <strong>och</strong> guld, ädla<br />
st<strong>en</strong>ar, glittrande ögonfägnad av alla de slag <strong>och</strong> bars bort till<br />
vågarna. De utsmyckade vapn<strong>en</strong> lyftes fram på starka armar<br />
under glada rop. En växande skara nyfikna samlades vid<br />
skepp<strong>en</strong> <strong>och</strong> begapade stönande av avundsjuka h<strong>är</strong>lighet<strong>en</strong>.<br />
En- <strong>och</strong> tiomarkersvikterna användes flitigast. Då man inte<br />
ville plottra med småvikter som ör<strong>en</strong> <strong>och</strong> örtugar klipptes <strong>en</strong><br />
del silverarmband, smyck<strong>en</strong> <strong>och</strong> ringar sönder till hacksilver<br />
för att jämna ut vikt<strong>en</strong>.<br />
<strong>Det</strong> blev som vanligt munhuggning n<strong>är</strong> det svårfördelade<br />
228 229
Change language