Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>och</strong> kanske också från deras eget hemland. De förfasade sig<br />
över hur nordborna jämställde slavarna i v<strong>är</strong>de <strong>och</strong><br />
arbetsduglighet med sin boskap <strong>och</strong> att de tyckte att de i mångt<br />
<strong>och</strong> mycket hade sämre fattningsförmåga än djur<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> som<br />
gav ett bud på <strong>en</strong> slavkona kunde få h<strong>en</strong>ne för samma vikt i<br />
silver som <strong>en</strong> bra mjölkko som kostade <strong>en</strong> mark. Tre marker,<br />
som var d<strong>en</strong> tredubbla vikt<strong>en</strong> i silver, brukade <strong>en</strong> kraftfull<br />
oxe kosta på marknad<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> var ungef<strong>är</strong> vad man fick punga<br />
ut med för <strong>en</strong> fullvux<strong>en</strong> <strong>och</strong> stark slav.<br />
M<strong>en</strong> det fanns också frisiska köpmän med stark krist<strong>en</strong><br />
tro som av r<strong>en</strong> barmh<strong>är</strong>tighet lyckats friköpa slavar för några<br />
krus av det söta, starka vinet. De hade inte riktigt klart för sig<br />
om det var ett teck<strong>en</strong> på hur högt barbarerna skattade det frankiska<br />
vinet eller hur lågt de skattade ett människoliv. Sötvinet<br />
var nog <strong>en</strong> av de varor de hade störst vinst på för i Hedeby<br />
fick de tredubbelt betalt mot i Dorestad. M<strong>en</strong> de förskräcktes<br />
över hur man slog d<strong>en</strong> ädla dryck<strong>en</strong> i sina stinkande ölstånkor<br />
<strong>och</strong> hällde d<strong>en</strong> i sig som om det vore deras eg<strong>en</strong> vederv<strong>är</strong>diga<br />
mjöd. Vem som helst kunde se att det h<strong>är</strong> straffade sig i längd<strong>en</strong>.<br />
Bland krokiga <strong>och</strong> giktbrutna gamlingar på marknadsplats<strong>en</strong><br />
drällde det också av <strong>en</strong> del halvfulla sladderhanar, bleka<br />
<strong>och</strong> darrande med pussiga kinder <strong>och</strong> ig<strong>en</strong>svullna ögon, åldrade<br />
i förtid, vark<strong>en</strong> stridsdugliga eller arbetsföra. <strong>Det</strong> <strong>en</strong>da<br />
de kunde åstadkomma med sina glappande trutar var att ställa<br />
till med bråk som inte sällan slutade i blodsutgjutelse <strong>och</strong><br />
mandråp.<br />
M<strong>en</strong> handelsmänn<strong>en</strong> som kom till Hedeby tyckte ändå att<br />
de öl- <strong>och</strong> vinskadade drinkarna var förhållandevis harmlösa<br />
i jämförelse med de törstiga kämparna. Dessa var ju direkt<br />
livsfarliga n<strong>är</strong> ruset kom över dem. Titt som tätt hände det att<br />
någon handelsbroder blev lemlästad <strong>och</strong> plundrad. D<strong>är</strong>för höll<br />
de guld <strong>och</strong> silver <strong>och</strong> b<strong>är</strong>nst<strong>en</strong> väl gömt i skepp<strong>en</strong> <strong>och</strong> vid<br />
landgångarna stod det dag som natt fullt väpnade vakter. <strong>Det</strong><br />
h<strong>är</strong> var ett otyg som de hoppades bli av med n<strong>är</strong> danekonung<strong>en</strong><br />
var redo att garantera dem köpfred.<br />
N<strong>är</strong> Ingulf gick nerför kull<strong>en</strong> var han plågsamt medvet<strong>en</strong><br />
om hur d<strong>en</strong> milda vänstanvind<strong>en</strong> tilltog i styrka. Han var svettig<br />
<strong>efter</strong> sitt träningspass m<strong>en</strong> kände ing<strong>en</strong> svalka. I stället var det<br />
som om glödande kol i hans bröst fick n<strong>är</strong>ing av vind<strong>en</strong> <strong>och</strong><br />
flammade upp till pinande lågor som tycktes vilja fört<strong>är</strong>a honom<br />
inifrån.<br />
Nu jublar östfararna! tänkte han bittert. Nu fylls skepp<strong>en</strong>s<br />
råsegel <strong>och</strong> det skummar kring sjöhästarnas bogar. Bara vid<br />
ett <strong>en</strong>da tillfälle under d<strong>en</strong> långa tid<strong>en</strong> i Hedeby hade han stött<br />
på sjöfarare som skulle försöka ta sig till Sveariket. Och det<br />
var för <strong>en</strong> kort tid sedan då han redan avlagt sitt löfte att stå<br />
upp för Vermund i holmgång<strong>en</strong>. Han hade tänkt skicka med<br />
<strong>en</strong> hälsning hem m<strong>en</strong> avstod då han insåg att det var bättre att<br />
de inte visste något om hans öde om han nu förlorade i holmgång<strong>en</strong>.<br />
Och han som förlorat allt ville inte återvända hem då<br />
han inte var mer v<strong>är</strong>d <strong>en</strong> <strong>en</strong> träl. Nej, hellre mötte han död<strong>en</strong> i<br />
<strong>en</strong> holmgång..<br />
30 31
Change language