Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Emund <strong>och</strong> konung<strong>en</strong>s fader Björn <strong>och</strong> Starkad <strong>och</strong> Rannvegs<br />
moder St<strong>en</strong>frid så n<strong>är</strong> det äntlig<strong>en</strong> drog ihop sig till sammanvigning<br />
var alla mycket glada <strong>och</strong> positiva till det mesta.<br />
Gude bad hornblåsar<strong>en</strong> att ta i så mycket han orkade <strong>och</strong><br />
<strong>efter</strong> <strong>en</strong> lång rad stötar från det gamla hornet ledde Gude det<br />
glammande sällskapet bort till offerlund<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> sorlades <strong>och</strong><br />
det sjöngs sånger medan man ställde upp sig i halvmåneform<br />
framför d<strong>en</strong> stora ask<strong>en</strong> med männ<strong>en</strong> <strong>och</strong> kvinnorna åtskilda.<br />
Mellan dem <strong>och</strong> trädet samlades Gerdhild med Ingulf <strong>och</strong> Gude<br />
i <strong>en</strong> grupp <strong>och</strong> Rannveg med Torolf, Håvard <strong>och</strong> Inga i <strong>en</strong>.<br />
H<strong>är</strong> höll man nu rådslag i grupperna. Ingulf fick av sina n<strong>är</strong>maste<br />
veta att de inte hade något att invända mot hans val av<br />
brud. På samma sätt fick Rannveg faderns, Håvards <strong>och</strong> Ingas<br />
välsignelse.<br />
Rannveg såg med blossande kinder bort mot Ingulf. In i<br />
det sista oroades hon av att något kunde gå fel. M<strong>en</strong> Ingulf<br />
blinkade mot h<strong>en</strong>ne <strong>och</strong> hans le<strong>en</strong>de gjorde h<strong>en</strong>ne varm i hela<br />
kropp<strong>en</strong>.<br />
Om nu bara mor fått vara med, tänkte hon med stor saknad.<br />
Så länge hon kunde minnas var moderns största önskan<br />
att hon skulle finna <strong>en</strong> man som inte bara var ett gott giftermål<br />
för h<strong>en</strong>ne utan också någon som hon älskade:<br />
Så får jag nu d<strong>en</strong>ne Ingulf Emundsson med självaste konung<strong>en</strong><br />
som brudsv<strong>en</strong> <strong>och</strong> vittne. <strong>Det</strong> hade varit <strong>en</strong> stor dag för<br />
mor.<br />
”… att brudköpet gjorts upp i laga ordning <strong>och</strong> d<strong>är</strong>för har<br />
vi inget att invända mot d<strong>en</strong> man vår dotter själv valt”, mässade<br />
Torolf utan att Rannveg lyssnat s<strong>är</strong>skilt uppm<strong>är</strong>ksamt. Hon<br />
längtade så mycket <strong>efter</strong> att få vara <strong>en</strong>sam med Ingulf <strong>och</strong><br />
plågades av tank<strong>en</strong> på att hon kanske inte skulle få vara hos<br />
honom d<strong>en</strong> första natt<strong>en</strong>. Som konung Erik såg på h<strong>en</strong>ne med<br />
ett snett le<strong>en</strong>de <strong>och</strong> glimmande ögon verkade det som om han<br />
redan var i h<strong>en</strong>nes bädd. Rannveg stålsatte sig <strong>och</strong> mötte hans<br />
blick <strong>och</strong> försökte med d<strong>en</strong> säga honom att om han inte lät<br />
det stanna vid förtroligt samtal <strong>och</strong> lekfullt smek utan tänkte<br />
försöka gå fullt ut med h<strong>en</strong>ne så skulle hon inte ge sig godvilligt<br />
bara för att han var konung. Hon kunde inte föreställa<br />
sig vad som skulle hända om hon satte sig till motv<strong>är</strong>n m<strong>en</strong><br />
just nu struntade hon i det. Konung Erik fortsatte att le mot<br />
h<strong>en</strong>ne <strong>och</strong> tungan for så fräckt runt i hans mun att hon till slut<br />
inte vågade se på honom.<br />
Gerdhild <strong>och</strong> Torolf förde sina ätteläggar fram till ask<strong>en</strong>s<br />
fot d<strong>är</strong> konung Erik ställt sig. Över deras huvud<strong>en</strong> sjöng fåglarna<br />
i lövverket <strong>och</strong> <strong>en</strong> ekorre kilade rasslande uppför det<br />
gamla trädets skrovliga stam.<br />
Ingulf såg djurets rusning <strong>och</strong> tänkte på som det berättats<br />
att detta var Ratatosk som stiftade ofred mellan drak<strong>en</strong> Nidhögg<br />
i trädets rötter <strong>och</strong> örn<strong>en</strong> i Yggdrasils topp. M<strong>en</strong> d<strong>är</strong><br />
fanns vark<strong>en</strong> drake eller örn eller get eller hjortar. D<strong>är</strong> fanns<br />
bara d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> lilla ekorr<strong>en</strong> <strong>och</strong> det tyckte han var ett gott teck<strong>en</strong>.<br />
Säkert var också nornorna d<strong>är</strong> <strong>och</strong> mätte upp hans <strong>och</strong><br />
378 379
Change language