Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

Tyr – Stridsgud vid sidan om Oden och Tor. Han ansågs som djärvast av alla
asarna och den ende som vågade vakta och mata Fernrisulven.
Urd – Forntidens gudinna.
Valhall – Odens stora gilleshall i Asgård. Oden valde dagligen ut vilka döda män
på jorden som skulle få en plats i hallen. Och så skickade han iväg sina
valkyriror för att hämta dem. Galten Särimner kokades var dag och blev mat
till alla enhärjarna och på kvällen var den levande igen för att nästa dag åter
bjuda på sitt fläsk. Gästerna drack ypperligt honungsmjöd som rann ur spenarna
på geten Heidrun. Här gick livet vidare i evighet med stora fester och
våldsamma bataljer ute på tunet. Allt som hände i världen fick de veta genom
Odens två korpar Hugin och Munin.
Vender – Folkstammar som bodde efter södra Östersjökusten, Baltkusten.
Verdandi – Verdandi var nutidens gudinna.
Vidar – ”Han från skogen”. En tystlåten asagud som mest latade sig och bodde
där det var risigt och högt gräs som han inte brydde sig om att rensa upp. Men
han var den starkaste av asarna vid sidan om Tor.
Vite Krist – Den fornnordiska beteckningen på den nye okände guden men
också på hans son därför att man fått lära sig att han var iförd en vit särk.
Valkyria – Asarnas sköldmöer. Det var levande jungfrur av hövdinga- eller
kungafamiljer. De hade slagit sig ihop med vikingar och var deras jämlikar. De
hade ett avtal med Oden att fälla vissa kämpar som han pekat ut och föra dem till
Valhall.
Vårdkase – Signaleld på högt belägna berg som varnade för annalkande fiender.
Väringar – Nordbor, företrädesvis från Sveariket, som drog i österled och
avlade trohetslöfte till Bysans kejsare i Miklagård.
Yggdrasil – Världsträdet, en evigt grön ask vars rötter nådde ned i underjorden
och vars grenar överskuggade världen. Här satt nornorna och avgjorde livets
öden.
Ymer – Jätten som dräptes och av vars kroppsdelar jorden byggdes.
Årder – Den enklaste formen av plog som gjorde en fåra men inte vände jorden.
Ägir – Havets jätte som var bosatt i en hall under ön Läsö i Kattegatt. Det var
han ”som på sin evigt dånande kvarn malde skummets vita mjöl och bryggde
havets fradgande öl”. Hans hustru var ”den falska” Ran.
Ör – Forntida namn på Skanör.
Österhavet –Havet öster om Daneriket och detsamma som Österjön.
458 459