Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ing<strong>en</strong> g<strong>är</strong>na ville dras med <strong>en</strong> havande trälinna i brådskande<br />
tider. N<strong>är</strong> det blev känt försökte de säkert att byta bort h<strong>en</strong>ne<br />
mot <strong>en</strong> friskare kraft på slavmarknad<strong>en</strong>. Endast Gud visste då<br />
vad hon skulle hamna i för elände. M<strong>en</strong> slutet blev ändå detsamma,<br />
det var hon säker på. Barnet skulle dränkas eller sättas<br />
ut i någon skog. Så hade det gått för alla andra trälinnor<br />
hon kände i Hedeby som blivit mödrar. Inte heller skulle någon<br />
bry sig om vem som var fadern. Sådant talade man inte<br />
om hos detta barbariska folk n<strong>är</strong> man kunde misstänka att<br />
någon bland storbondefolket varit framme <strong>och</strong> tillfredsställt<br />
sin lusta. Barnet hade bara död<strong>en</strong> att vänta <strong>och</strong> kanske också<br />
hon själv.<br />
Eldsblick sjönk ner på knä <strong>och</strong> sänkte ett par solkiga s<strong>är</strong>kar<br />
i d<strong>en</strong> stillsamt porlande bäck<strong>en</strong>. Hon höll dem länge under<br />
vattnet <strong>och</strong> följde med uppblossande vrede de blänkande<br />
luftbubblornas snabba f<strong>är</strong>d upp till ytan.<br />
Aldrig! tänkte hon <strong>och</strong> kramade klädbyltet så knogarna<br />
vitnade. Aldrig ska de få göra så med mitt barn! Om Gud<br />
tillåter detta då har han heller ing<strong>en</strong> avsikt med mitt liv <strong>och</strong><br />
det ger mig rätt att avsluta det.<br />
Då plötsligt stod det klart för h<strong>en</strong>ne vad hon skall göra.<br />
Hon såg åter bort mot Ingulf som med högburet huvud fortsatte<br />
sin vandring utan att se åt h<strong>en</strong>nes håll. Hon viskade<br />
ohörbart för de andra: ”Sveayngling, du ska bli far! Och det<br />
ska jag tala om för dig om du överlever holmgång<strong>en</strong>.”<br />
Hon hade föga hopp om att han skulle bry sig om det äv<strong>en</strong><br />
om han tydligt visat att han höll h<strong>en</strong>ne före de andra trälinnorna.<br />
M<strong>en</strong> han skulle i alla fall tvingas se sin avkomma dö<br />
inför sina ögon.<br />
Hon bestämde sig: I kväll ska jag be till Gud, d<strong>en</strong> <strong>en</strong>da<br />
allsmäktiga gud<strong>en</strong>, att han skonar Sveayngling<strong>en</strong>s liv.<br />
Som <strong>en</strong> natur<strong>en</strong>s eg<strong>en</strong> skyddande befästning reste sig ett<br />
skogbevuxet berg i norra del<strong>en</strong> av Hedeby. På sluttningarna<br />
klängde kryptallar med förtvinade luftrötter m<strong>en</strong> längre upp<br />
hade tätare furuskog fått fäste. H<strong>är</strong> tänkte konung Godfred<br />
uppföra <strong>en</strong> fästning för d<strong>en</strong> hird som skulle försvara Hedeby<br />
mot rövare <strong>och</strong> vaka över att köpfred<strong>en</strong> <strong>efter</strong>levdes.<br />
Vid fot<strong>en</strong> av detta berg låg Frodes gård med d<strong>en</strong> nya, storslagna<br />
gästabudshall<strong>en</strong> som Ingulf hjälpt honom att bygga<br />
f<strong>är</strong>dig under vår<strong>en</strong>. Väggarnas tjocka furustockar låg på <strong>en</strong><br />
ram av st<strong>en</strong>, stockar som Frode låtit skeppa hem g<strong>en</strong>om Sundet<br />
från Brännöarna vid Götälv<strong>en</strong>s mynning i Götalandet d<strong>är</strong><br />
det varje år hölls stor trämarknad. Hall<strong>en</strong>s tak stöttades av<br />
bilade ekbjälkar <strong>och</strong> var täckt med tjocka torvlager som hölls<br />
på plats med vackert utsmyckade kantbräder. <strong>Det</strong> var ett hus<br />
v<strong>är</strong>digt konung<strong>en</strong>s befallningsman <strong>och</strong> sal<strong>en</strong> hade snabbt blivit<br />
d<strong>en</strong> naturliga mötesplats<strong>en</strong> för stormän <strong>och</strong> sjökonungar<br />
från n<strong>är</strong> <strong>och</strong> fj<strong>är</strong>ran.<br />
<strong>Det</strong> stod <strong>en</strong> doft av nybakat bröd kring Tordis n<strong>är</strong> hon<br />
kom dem till mötes från eldhuset. H<strong>en</strong>nes le<strong>en</strong>de utstrålade<br />
v<strong>är</strong>me m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> flackande blick<strong>en</strong> kunde tagas som teck<strong>en</strong> på<br />
38 39
Change language