Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

den Egil och han delade Starkmars inställning och det syntes
lång väg att han var tillfreds över att slippa få den väldige
smeden som motståndare.
Men Ingulf gav sig inte och fick en lysande idé. Det hade
redan kommit många nyfikna åskådare från Birka och närliggande
gårdar. Det väntades en publik större än vid någon tidigare
tävling på vallen. Kvinnor och ungmöer kom för att begapa
allt glitter och alla fina kläder och män och deras söner
kom för att heja på kämparna och glädja sig åt att hirdmännen
skulle få spö. Man hade skaffning med och samlades i små
flocker bland fränder och vänner alldeles som om det vore
kallat till ting. Redan nu hördes ett förväntansfullt sorl i den
kvava luften. Det var till denna publik Ingulf skulle vända
sig.
Han lät gårdskarlarna sätta ett rykte i omlopp att här på
Emundsgården fanns sonen till Starkad, den namnkunnigaste
kämpen i hela Norden, och han skulle för första gången visa
att han var lika snabbfotad och stark som fadern. Detta skulle
trissa upp publikens förväntningar så högt att tumult troligen
skulle utbryta när det tillkännagavs att han inte fanns med i
laget.
Det blev värre än vad Ingulf föreställt sig. När namnen
ropades upp och Starkmar inte fanns med trängde folk på i
stora mängder och blockerade rännarbanan. Det ropades och
skreks och det bildades ring kring konungen och hans sällskap
och de kämpar och hirdmän som skulle tävla mot varan-
dra. Glåporden haglade från alla håll och konung Erik fick ta
emot mest för många fick för sig att hans hirdmän inte vågade
möta en motståndare som var ättling till Starkad för i så
fall skulle de vara slagna på förhand.
Även Starkmar fick höra ett och annat om att hans härkomst
kunde sättas i tvivelsmål. En son till Starkad skulle
inte ett ögonblick tveka att visa upp sina färdigheter.
Konung Erik kallade till sig Ingulf, Gude och Starkmar
och sade spydigt: ”Här har tydligen en sladderhane varit
framme. Men då det inte ser ut att kunna bli någon kamp om
inte du Starkmar är med så tycker jag du ska vara det.”
Starkmar såg sig barskt omkring. ”Om det är din önskan,
konung Erik, så ska jag visa de där gaptrutarna vad jag går
för. Här har redan skrikits nog med speord… och det har fått
mig på kamphumör.”
Ingulf hade svårt att dölja ett leende. ”Om det blir så att
Starkmars stordåd denna dag är avgörande för Emundsgårdens
seger i vänskapens tecken, konung, så ska du nog glädja dig åt
att han är din man när det blir blodigt allvar.”
Konung Erik klev upp på det framställda högsätet och
även han försökte dölja ett leende. Gude ropade ut att Starkmar
tävlade för Emundsgården och publiken hurrade väldeliga
över det som de flesta tyckte var dagens första stora seger.
Då Starkmar och Bark var ungefär av samma kroppsstorlek
lånade gårdsfogden ut ett par halvlånga skinnhosor till
394 395