Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

efallningsmans gästabudshall rosades också den dräpte
kämpen Barse Gråfäll. Frode höll sitt välkomsttal och omvärderade
i sitt tack till Stridsguden den fallne motståndaren.
Denne hade haft rykte om sig att vara en upprorsman och
våldsverkare men alla hade sett att han i verkligheten var en
hugstor man och den yppersta av kämpar. Frode bad nu de
som var närvarande vid denna segerfest att de skulle minnas
Barse som en man som alltid åtrått rykte och ständigt visat
mod och alltid var rättrådig.
Frode lyckades i sitt uppsåt att hålla ett över måttan fagert
tal. Han visste givetvis att ju högre han prisade Barse som
holmgångsman desto mer enastående framstod Ingulfs bedrift
att ha dräpt honom. Frode utbringade flera skålar för Barse
och han drack en särskild löftesbägare sedan han lovat att se
till att Gråfällen skulle få en hedersam högsättning.
Det rådde en väldig trängsel i hallen och det var ett stoj
och glam utan like. Frode satt i sitt högsäte med Ingulf och
Vermund på var sin sida. Hårek tronade i det andra högsätet
med Ragnar Lodbrok till höger om sig. I hallen fanns också
ett par av Hedebys storhövdingar. En av dem var Ofeg som
med hög röst prisade Ingulf Björnstarke och såg honom som
ett tecken på vänskap till länderna i norr.
Där fanns också Frodes huskarlar och kämpar, Håreks
hirdmän och en och annan köpfarare som hörde till Frodes
vänkrets. I grytorna över långelden kokades offergaltens kött
och den doft som spred sig ut i hallen retade hungern hos dem
som ännu inte fått sitt. Tordis anförde med fast hand trälinnorna
och skänktärnorna som fnittrande och förväntansfullt
flirtande med hirdmännen sprang om varandra och serverade
mat på träfaten och skänkte i horn och bägare av Frodes bästa
öl och köpfararnas söta vin.
Då Barse Gråfälls anhängare inte hade tillträde till detta
segerblot i befallningsmannens hall tyckte man att det fick
vara nog med vackra ord om den man som förlorat kampen.
Nu var det dags för den stora hyllningsfesten. Det var också
Hårek som gav tecken till Frode att nu skulle dagens segerherre
och hjälte hyllas. Och det var vad alla väntat på. Det
hördes visslingar och rop från alla håll. Hårek slog ihop sina
händer och höll dem knutna och skakade dem mot Frode för
att denna skulle ta ordet.
Och Frode befallningsman höll ett tal så fullt av värme
och tacksamhet till Ingulf att en och annan hårdför man i
kretsen tvingades klara strupen med försynta harklingar och
slå ner blicken för att inte visa några tårar. När så Frode sagt
det som han tyckte behövde sägas just i denna stund viftade
han med det fyllda hornet så vinet skvätte kring honom. Alla
kunde se att befallningsmannen var både rusig, lycklig och
djupt rörd och det var väl inte så många som hörde allt han
sade men slutet av hans tal blev tydligt:
” Nu är det jarlasonens skål… och den bägare jag vill
tömma för honom är inte bara fylld med tacksägelse från mig
och min hustru och min son… det är också en namnskål!”
90 91