Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

mellan molnen. Han höll i en spetsad stör med vilken han
petade undan luckan över takhålet. Det bländande solljuset
sökte sig in i varje skrymsle av gästhuset och tvingade Ingulf
och Rannveg att blinka flera gånger innan de kunde urskilja
Gudes ansikte. Det var uttryckslöst.
Gude var klädd i ett höftskynke och musklerna spelade på
hans breda, solbrända bringa. Han riktade stören mot sängen
och med ett snabbt ryck slet han bort det tunna täcket. Han
såg Ingulfs tillstånd och det fick honom att explodera i ett
gapskratt.
”Den där staken som inte står långt efter Frejs såg jag
första gången när du fått löfte att följa med far och mig till
Järnbärarland”, sade han skrockande. ”Men då visste du väl
inte vad du skulle använda den till… kanske att stöta efter
myrmalm.”
Ingulf blev överrumplad av Gudes uppträdande. Fanns
svartsjukan där så han plötsligt utgjorde en fara? Han föste
varligt Rannveg åt sidan och beredde sig på att rusa upp ur
sovskålen. ”Gude, jag vill att du tillsammans med mig och
Rannveg talar ut om det som ska hända framöver.”
Gudes skratt dog ut men kvar på hans läppar fanns ett
leende.
”Vid sidan om modern och Asgerd är ni de två människor
som jag håller kärast. Och för dig din bock gäller det förstås
att du ska pröva den kvinna som du bjuder till brudsäng. Det
säger jag som storebror och det skulle vår far ha sagt.”
290 291
Ingulf slappnade av och drog småskrattande Rannveg tätt
intill sig. ”Vad tror du jag sysslat med denna morgon?”
”Ja, det råder det i alla fall ingen tvekan om bland gårdsfolket”.
Rannveg rodnade och kände sig generad och var inte helt
säker på Gudes uppträdande. Hon bestämde sig för att säga
som det var: ”Käre Gude… Ingulf och jag ska ställa till med
bröllop.”
Gude stod stilla en stund och så lade han ifrån sig stören.
Han gick fram till sovskålen och satte sig på kanten. Han drog
upp täcket så det skylde deras kroppar och strök sakta Rannveg
över håret. ”Jag önskar er båda lycka till och en sak ska ni
veta. Så länge jag har mor och Asgerd här hemma och trälinnor
som villigt delar min säng så går det ingen nöd på mig.
Men kanske det viktigaste av allt är att Ingulf fört tillbaka
glädjen här på gården. Jag som en stund trodde jag förlorat
min min mor, min syster och min bror har dem hos mig igen
och det vill jag tacka Ingulf för”. Han lät handen glida vidare
uppför broderns svettiga panna. ”Jag har inte haft möjlighet
att tacka dig efter all uppståndelse du ställt till med. Men det
gör jag nu och tro aldrig att det kan komma någon svartsjuka
mellan oss för att du fick Rannveg. Så var det tidigare bestämt
och jag har haft tid att lära mig leva med det. Och så ska
det bli! Emundsgården ska ställa till med ett bröllop som aldrig
tidigare skådats i Sveariket och konung Erik Björnsson
ska bli din brudsven. Det törs jag lova.”