Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
En man som redan fått sin morgonranson mjöd gick<br />
nynnande runt fäll<strong>en</strong> <strong>och</strong> vinglade betänkligt n<strong>är</strong> han strimlade<br />
grässträngar utanför skinnet <strong>och</strong> försökte sätta ned fötterna<br />
framför varandra för att mäta upp tre fots bredd. Hans<br />
kamrater slog ned hörnstolpar utanför gräset vilka de sedan<br />
band samman med ett rep <strong>en</strong> dryg handsbredd ovanför mark<strong>en</strong>.<br />
Andra kom med st<strong>en</strong>ar som lades ut i <strong>en</strong> lagom stor cirkel<br />
runt själva holm<strong>en</strong> som avgränsning för åskådarna.<br />
Just n<strong>är</strong> några av dem drog fram delarna till domar<strong>en</strong>s<br />
högsäte innanför cirkeln steg upphetsade rop ur sorlet på<br />
marknadsplats<strong>en</strong>. Nyfikna blickar spejade bortåt vall<strong>en</strong> d<strong>är</strong><br />
ett moln av damm växte upp längs med vallgrav<strong>en</strong> <strong>och</strong> drev<br />
med vind<strong>en</strong> mot dem. De som kunde se bättre än andra berättade<br />
med ivriga åtbörder att det såg ut som om ryttare ur konung<strong>en</strong>s<br />
hird var i antågande.<br />
Dånet från hästhovarna rullade ut över vik<strong>en</strong> som ett avlägset<br />
åskmuller n<strong>är</strong> elva fullt väpnade ryttare lösgjorde sig<br />
ur dammolnet. De dj<strong>är</strong>vaste byrackorna rusade skällande dem<br />
till mötes m<strong>en</strong> vek åt sidan för att inte få <strong>en</strong> spjutspets i rygg<strong>en</strong>.<br />
<strong>Det</strong> ståtliga följet begapades med ohöljd beundran n<strong>är</strong><br />
hästarna med väldiga språng flög över bäck<strong>en</strong> <strong>och</strong> lotsades<br />
av ryttarna bort mot befallningsmann<strong>en</strong>s gård. Alla utom <strong>en</strong><br />
bar blänkande brynjor <strong>och</strong> hjälmar med röda tofsar. De var<br />
väpnade med sv<strong>är</strong>d <strong>och</strong> vimpelprydda spjut. Uppdrag<strong>en</strong> över<br />
varje mans vänstra axel hängde <strong>en</strong> klarröd, läderklädd trä-<br />
sköld med blank sköldbuckla vilk<strong>en</strong> kastade gnistrande solblixtar<br />
mot folkhop<strong>en</strong>. Sköldarna var m<strong>är</strong>kta med konung<strong>en</strong>s<br />
vap<strong>en</strong>: <strong>en</strong> yxa <strong>och</strong> <strong>en</strong> torshammare i kors.<br />
Huvud<strong>en</strong> föstes samman <strong>och</strong> det viskades <strong>och</strong> pekades.<br />
<strong>Det</strong> var ju konungason<strong>en</strong> Hårek som anförde skaran <strong>och</strong> då<br />
kunde man räkna med att han också skulle döma holmgång<strong>en</strong>.<br />
<strong>Det</strong> h<strong>är</strong> såg ut att arta sig till <strong>en</strong> dag v<strong>är</strong>d att minnas i långa<br />
tider.<br />
M<strong>en</strong> vem <strong>är</strong> d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> borsthårige <strong>och</strong> tovskäggige ryttar<strong>en</strong><br />
som rider vid Håreks sida, han <strong>är</strong> ju inte alls klädd som hirdmänn<strong>en</strong>?<br />
Frågan flög otåligt runt i folkhop<strong>en</strong> som bur<strong>en</strong> av l<strong>är</strong>kvingar.<br />
De som hörde d<strong>en</strong> skakade på huvudet. D<strong>en</strong> d<strong>är</strong> var<br />
det ing<strong>en</strong> som sett tidigare. <strong>Det</strong> togs djupa klunkar ur<br />
ölstånkorna bland de skådelystna. Förväntan steg.<br />
N<strong>är</strong> ryttarna nådde fram till hall<strong>en</strong> <strong>och</strong> i ett moln av damm<br />
höll in sina hästar var redan befallningsmann<strong>en</strong> på plats redo<br />
att ta emot dem. Han stod d<strong>är</strong> i <strong>en</strong> gul långkappa med gnistrande<br />
silverknappar. <strong>Det</strong> var <strong>en</strong> gåva från konung<strong>en</strong> till sin<br />
befallningsman att användas vid alla högtidliga tillfäll<strong>en</strong>. På<br />
huvudet bar han <strong>en</strong> fjäderprydd toppmössa i skinn som han<br />
fått välja själv <strong>och</strong> låtit Tordis sy ihop. Han bugade <strong>och</strong> smilade<br />
i ett <strong>och</strong> d<strong>en</strong> fägnad som morgonblotet gett honom hade gjort<br />
honom översvallande välvilligt inställd till livet.<br />
”Välkomm<strong>en</strong>, Hårek konungason!” hälsade han.<br />
Hårek drog åt sig sin guldglittrande sid<strong>en</strong>mantel <strong>och</strong> gled<br />
70 71
Change language