Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Gunnar stod bredb<strong>en</strong>t i akterstamm<strong>en</strong> <strong>och</strong> spanade söderut.<br />
”Konung Erik <strong>är</strong> riktigt oroad för att de h<strong>är</strong> missdådarna<br />
ska strypa handeln med oss”, sade han till Ingulf. ”Jag vet att<br />
de frisiska köpfararna hellre går <strong>efter</strong> baltkust<strong>en</strong> <strong>och</strong> gör aff<strong>är</strong>er<br />
med v<strong>en</strong>der <strong>och</strong> kurer… de vill inte ge sig ut i det de nu<br />
kallar för Barbariska havet. Man kan förstå dem.”<br />
Ingulf tänkte på danerkonung<strong>en</strong> Godfreds ansträngningar<br />
att v<strong>är</strong>na om handelslederna. Han tyckte att det kanske vore<br />
idé att svears <strong>och</strong> daners konungar gjorde gem<strong>en</strong>sam sak med<br />
drakflottorna. ”Man skulle kunna gå ihop om <strong>en</strong> vaktflotta på<br />
Borgundarholm”, sade han.<br />
Gunnar tittade till mot Ingulf. ”<strong>Det</strong> var ing<strong>en</strong> dum idé.<br />
<strong>Det</strong> skulle kunna få slut på överfall<strong>en</strong>. Du har ju bra förbindelse<br />
med danerna så jag tycker du ska föreslå detta för Erik<br />
n<strong>är</strong> du kommer hem.”<br />
<strong>Det</strong> blev inte mycket mer sagt om d<strong>en</strong> sak<strong>en</strong> <strong>och</strong> i skymning<strong>en</strong><br />
gick skepp<strong>en</strong> loss från d<strong>en</strong> öde skånekust<strong>en</strong> <strong>och</strong> länsade<br />
undan i byig sunnanvind. D<strong>en</strong> nytända månsk<strong>är</strong>an smilade<br />
åt dem mellan bortfly<strong>en</strong>de molnskyar <strong>och</strong> ledsagade styrmänn<strong>en</strong><br />
g<strong>en</strong>om Blekinges utsk<strong>är</strong> vidare norrut mot ölandsudd<strong>en</strong>.<br />
Efter två soluppgångar gled skepp<strong>en</strong> för svag bris g<strong>en</strong>om<br />
sundet mellan Öland <strong>och</strong> Småland<strong>en</strong>s östra kust. <strong>Det</strong>ta skogiga<br />
<strong>och</strong> st<strong>en</strong>iga land var främmande för svearna. Ing<strong>en</strong> kunde<br />
säga om de rökpelare som ringlade upp ur d<strong>en</strong> täta barrskog<strong>en</strong>s<br />
hemlighetsfulla inre kom från <strong>en</strong>samgårdar eller vildmäns<br />
öppna eldar. Då visste de sjöfarare som gjort några utf<strong>är</strong>der<br />
mer om ölänningarna. D<strong>är</strong> fanns det folk som gjort sig förmögna<br />
på sina väldiga ekskogar. Ing<strong>en</strong>stans i Nord<strong>en</strong> fanns så<br />
lång <strong>och</strong> rak ek som d<strong>en</strong> som växte på Öland. M<strong>en</strong> långekarna<br />
skövlades som säd<strong>en</strong> på sädesfält<strong>en</strong> <strong>och</strong> släpades ned till strand<strong>en</strong><br />
d<strong>är</strong> sundet <strong>är</strong> som smalast <strong>och</strong> fraktades över till<br />
marknadsplats<strong>en</strong> Kalmar<strong>en</strong> på fastlandet. D<strong>är</strong> gjordes aff<strong>är</strong>er<br />
med öländska ekstockar <strong>och</strong> säd <strong>och</strong> slaktboskap från d<strong>en</strong> fruktbara<br />
ön. Ek<strong>en</strong> fraktades inte lång väg för på stränderna tog<br />
timmermän hand om trästockarna <strong>och</strong> byggde allt från ståtliga<br />
långskepp till rymliga lastknarrar, f<strong>är</strong>ingar <strong>och</strong> lastpråmar.<br />
<strong>Det</strong> fanns skäl för flottor som seglade i dessa farvatt<strong>en</strong> att<br />
hålla samman skepp<strong>en</strong> <strong>och</strong> öka vaksamhet<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> slog Ingulf<br />
att äv<strong>en</strong> vid Kalmar<strong>en</strong> borde konung Erik med hjälp av vänligt<br />
sinnade götiska småkonungars bistånd kunna postera <strong>en</strong><br />
vaktflotta.<br />
Gunnar lotsade ledarskeppet längs med Ölands västra kustremsa<br />
fram till d<strong>en</strong> väldiga klippö som reste sig ur havet i ett<br />
blåaktigt skimmer <strong>en</strong> bit från nordudd<strong>en</strong>. D<strong>är</strong> brukade sjöfarare<br />
gå i land <strong>och</strong> blota för att slippa stormigt väder i de förrädiska<br />
götask<strong>är</strong><strong>en</strong>. Om det fanns <strong>en</strong> jungfru ombord så var det<br />
inte fel av skeppshövding<strong>en</strong> att ge h<strong>en</strong>ne gåvor vilket ansågs<br />
ge f<strong>är</strong>dlycka. Av detta hade ön fått namnet Blå Jungfrun. M<strong>en</strong><br />
att göra landgång på ön nattetid var mera äv<strong>en</strong>tyrligt för det<br />
sades att detta var d<strong>en</strong> största av alla kända samlingsplatser<br />
för häxor som övade sig i trolldomskonster.<br />
254 255
Change language