Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
d<strong>en</strong> oro hon kände inför Ingulfs holmgång. <strong>Det</strong> var <strong>en</strong> trygg<br />
<strong>och</strong> fåordig kvinna som myndigt styrde bland husfolk <strong>och</strong><br />
trälar <strong>och</strong> hon hade kroppskrafter nog att äv<strong>en</strong> sätta sin man<br />
på plats n<strong>är</strong> så kunde behövas. Hon var fet, alldeles som det<br />
anstod <strong>en</strong> välbeställd husfru.H<strong>en</strong>nes oformliga kropp doldes<br />
under <strong>en</strong> vid, <strong>är</strong>mlös s<strong>är</strong>k som gick ner till fötterna. Ovanpå d<strong>en</strong>na<br />
bar hon <strong>en</strong> ljusblå kjortel av två långa tygstyck<strong>en</strong> som var fästade<br />
med spännbucklor av silver vid de ögleliknande axelband<strong>en</strong>.<br />
”Har Vermund kommit tillbaka från Holl<strong>en</strong>stedt?” frågade<br />
Frode.<br />
”Nej”, blev h<strong>en</strong>nes korta svar.<br />
Hon fingrade nervöst på redskapsspännet som hängde ned<br />
på bröstet med slidkniv, nålhus <strong>och</strong> nycklar. <strong>Det</strong> fanns åtskilligt<br />
hon ville säga <strong>och</strong> fråga Ingulf om. Blick<strong>en</strong> var fylld av<br />
rädsla <strong>och</strong> osäkerhet. För Tordis var varrk<strong>en</strong> hjältemod eller<br />
<strong>är</strong>a något som hon skattade högt hos männ<strong>en</strong>. Hon föredrog<br />
att ha dem hos sig i stället för att höra dem lovprisas av skalder<br />
vid gill<strong>en</strong> långt <strong>efter</strong> att de begravts i hög<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> Tordis<br />
teg om vad hon kände för hon insåg att i d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> sak<strong>en</strong> hade<br />
hon ing<strong>en</strong> som helst talan.<br />
”Säg till skänkt<strong>är</strong>nan att komma med det bästa ölet!” komm<strong>en</strong>derade<br />
Frode.<br />
”Ingulf har gjort ett gott dagsverke <strong>och</strong> jag har bestämt mig<br />
för att i gryning<strong>en</strong> ge galt<strong>en</strong> till Od<strong>en</strong>.”<br />
”Ja, det <strong>är</strong> nog det minsta du kan göra”, sa hans hustru<br />
lågmält <strong>och</strong> gick mot jungfrustugan.<br />
Av gammal vana från låga dörrar hukade sig Frode något<br />
n<strong>är</strong> han gick in i hall<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> fick honom att släppa <strong>en</strong> fj<strong>är</strong>t.<br />
M<strong>en</strong> i det h<strong>är</strong> hålet fanns det utrymme så till <strong>och</strong> med Ingulf<br />
kunde gå rak under dörrkarm<strong>en</strong>. ”Äv<strong>en</strong> om Vermund <strong>är</strong> <strong>en</strong><br />
odåga så <strong>är</strong> han <strong>en</strong> god hantverkare”, fortsatte Frode <strong>och</strong> Ingulf<br />
kunde höra att det trots allt fanns <strong>en</strong> viss stolthet i faderns<br />
tonfall n<strong>är</strong> han talade om son<strong>en</strong>. ”Snart <strong>är</strong> han f<strong>är</strong>dig med<br />
luckan till öppning<strong>en</strong>… d<strong>en</strong> som du sett honom arbeta med<br />
rätt så länge. Och han har faktiskt själv smidit j<strong>är</strong>n att hänga<br />
d<strong>en</strong> på.” Nu lät det till <strong>och</strong> med skrytsamt.<br />
Ingulf blinkade för att vänja ögon<strong>en</strong> vid halvdunklet i<br />
gästabudshall<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> var drygt två manslängder hög upp till<br />
takås<strong>en</strong>. Sol<strong>en</strong>s strålar skar som blänkande sv<strong>är</strong>dsklingor snett<br />
ner g<strong>en</strong>om vindögat d<strong>är</strong> rök<strong>en</strong> svävade i gråa skikt <strong>och</strong> långsamt<br />
vällde ut. Två rader kraftiga ekstockar bar upp taket.<br />
Efter långväggarna fanns väggfasta bänkar, fem styck<strong>en</strong> på<br />
var sida om högsät<strong>en</strong>a med sina stolpar. De var ställde mitt<br />
emot varandra med långeld<strong>en</strong> mellan sig. I d<strong>en</strong>na låg änd<strong>en</strong> av<br />
<strong>en</strong> stock som brann med flämtande låga omgiv<strong>en</strong> av glödande<br />
kol.<br />
<strong>Det</strong> var mitt på <strong>efter</strong>middag<strong>en</strong> <strong>och</strong> ännu långt till kvällsvard.<br />
Endast ett bord var framställt vid Frodes högsäte. Till<br />
höger om detta hade Ingulf sin plats. Bänkarna var så väl tilltagna<br />
att äv<strong>en</strong> <strong>en</strong> man med Ingulfs längd kunde dra sig upp<br />
mot vägg<strong>en</strong> <strong>och</strong> få sovutrymme. D<strong>är</strong> låg hans kläder <strong>och</strong> två<br />
slitna björnskinn.<br />
40 41
Change language