Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
slag. M<strong>en</strong> de kom inte bara från smejdan utan äv<strong>en</strong> från back<strong>en</strong>.<br />
Tjock rök vällde ut från stekhuset <strong>och</strong> han antog att det lagades<br />
mat <strong>och</strong> att Rannveg fanns d<strong>är</strong> inne någonstans i matoset<br />
bland pigor <strong>och</strong> trälinnor.<br />
Utanför långhuset låg högar av rostiga råämn<strong>en</strong> till yxor,<br />
hammare, sk<strong>är</strong>or, svedjehackor <strong>och</strong> andra redskap. Torolf själv<br />
stod på tunet vid <strong>en</strong> timmervälta <strong>och</strong> bilade plank.<br />
”Har Torolf mästersmed <strong>och</strong> runristare blivit timmerman<br />
på gamla dar?” hojtade Gude innan han nått fram till smed<strong>en</strong>.<br />
Torolf avbröt sig <strong>och</strong> kisade misstänksamt mot d<strong>en</strong> högröstade<br />
yngling<strong>en</strong> för han såg lite illa på långt håll <strong>och</strong> hade<br />
inte glasbit<strong>en</strong> han brukade kika i inom räckhåll. ”Röst<strong>en</strong> känner<br />
jag ig<strong>en</strong>… jo minsann, <strong>är</strong> det inte jarlason<strong>en</strong> Gude<br />
Emundsson som gör oss <strong>är</strong>an av ett besök. <strong>Det</strong> var ett tag<br />
sedan.”<br />
Han slängde med stor f<strong>är</strong>dighet ifrån sig yxan så d<strong>en</strong> roterade<br />
i luft<strong>en</strong> <strong>och</strong> bet sig in i <strong>en</strong> stock <strong>och</strong> kom skrockande<br />
Gude till mötes. Han gick med kutande rygg <strong>och</strong> korta steg.<br />
Hjässan var kal <strong>och</strong> ansiktet magert <strong>och</strong> fårat. N<strong>är</strong> de skakade<br />
hand kände Gude att kraft<strong>en</strong> i smed<strong>en</strong>s högerarm fanns kvar.<br />
De stod så <strong>en</strong> lång stund <strong>och</strong> höll i varandras händer.<br />
”Du verkar i god form, Torolf”.<br />
”Du också, Gude.”<br />
Torolf lotsade Gude fram till ett kraftigt ekbord av kluvna<br />
stockar som stod utanför eldhuset. De slog sig ned bredvid<br />
varandra på <strong>en</strong> bänk. Efter <strong>en</strong> stund sade Torolf som om han<br />
läst Gudes tankar: ”Jag förstår att du tänker på Ingulf… jag<br />
ska säga dig att det har jag också gjort <strong>och</strong> n<strong>är</strong> det nu blev<br />
som det blev kände jag att jag själv kanske skulle stå för <strong>en</strong><br />
st<strong>en</strong> till tröst för Rannveg. M<strong>en</strong> vill du göra det så ska det<br />
naturligtvis bli så.”<br />
Gude nickade.<br />
Torolf klappade till i händerna. ”M<strong>en</strong> innan vi talar vidare<br />
om detta ska vi dricka välkomstmjöd”. Han klappade <strong>en</strong> gång<br />
till <strong>och</strong> ropade: ”Rannveg! Kom ut med två stop mjöd!”<br />
Då det inte kom något svar från eldhuset klappade han<br />
ytterligare <strong>en</strong> gång. Nu hastigare <strong>och</strong> ljudligare.<br />
”Far kan hämta sitt mjöd själv!” hördes <strong>en</strong> etterfylld kvinnoröst.<br />
”I det h<strong>är</strong> huset ska man vara både husfru <strong>och</strong> trälinna…<br />
<strong>och</strong> nu också skänkt<strong>är</strong>na! Jag har malt mjöl <strong>och</strong> steker<br />
svinkött <strong>och</strong> ska till att…”<br />
Torolfs dotter stack ut näsan g<strong>en</strong>om dörr<strong>en</strong> <strong>och</strong> tystnade<br />
tv<strong>är</strong>t n<strong>är</strong> hon fick syn på gäst<strong>en</strong>. Hon tog ett par steg ut i sol<strong>en</strong><br />
<strong>och</strong> slog mjölet från kläderna så Gude tyckte att hon svävade<br />
omkring på ett moln. Över detta tittade sol<strong>en</strong> fram i h<strong>en</strong>nes<br />
rödblonda hår som spreds likt sprattlande kopparormar ned<br />
<strong>efter</strong> h<strong>en</strong>nes axlar <strong>och</strong> hölls tillbaka från det hj<strong>är</strong>tformade ansiktet<br />
av ett gult pannband. Hon var klädd i <strong>en</strong> ljusblå, knäkort<br />
<strong>och</strong> <strong>är</strong>mlös s<strong>är</strong>k med ett gult band kring midjan. Hon var<br />
bredhöftad <strong>och</strong> så mjäll i hyn att Gude förstod att hon liksom<br />
hans moder <strong>och</strong> systern ofta badade i mjölk. Äv<strong>en</strong> om h<strong>en</strong>nes<br />
ansikte visade upp dysterhet <strong>och</strong> förvåning utstrålade det ett<br />
56 57
Change language