Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

som det var. ”Om Hildigard föder en son tar jag hem henne
och barnet. Jag ska ju ändå också ta hem mitt skepp Ormtand…”.
”Och om hon inte föder en son?”
Han tvekade med ett snett leende. ”Då tar jag hem Ormtand.”
Gerdhild fnös till: ”Du har gett denna kvinna ett löfte att
hämta henne men du är också beredd att bryta det… om det
blir en dotter. Ingulf… Enöra… du har verkligen ändrat dig
under den tid du varit borta. Inte trodde jag att du hade en
sådan hållning att du bryter ett löfte till en kvinna som bär på
ditt barn.”
”Tre somrars bortovaro har väl förändrat mig. Men tro
för all del inte att jag är en löftesbrytare. Jag lovade henne
detta när hon stod beredd att ta sitt och barnets liv. Jag kände
mig tvingad.”
Gerhild såg förvånat på sin son. ”Och vad hade hon för
skäl till det?”
”Mor… denna Hildigard var härtagen i Saxland och trälinna
hos en av storbönderna i Hedeby. Hennes namn är Eldsblick.”
Han kunde förnimma en suck av lättnad hos sin mor.
Gerdhild hade hela tiden under deras samtal haft ögonen halvslutna.
Nu öppnade hon dem och ett litet leende spred sig
över hennes läppar. ”Det ska du veta att hustrun är mannens
kamrat i både fara och arbete. Två kvinnor kan inte dela på en
man utan att förr eller senare klösa ögonen ur varandra. Din
far sa aldrig att han ville ha mer än en hustru. Att han höll sig
med frillor hade jag inget emot så länge han inte gav dem rätt
till lås och nycklar. Rannveg skulle aldrig se en annan hustru i
sitt hus, det kan jag säga dig så väl som jag känner henne. Och
det du säger om den andra kvinnan gör mig säker på att det
aldrig kommer att bli så.”
Ingulf hade mer att säga om den saken men han teg. Han
insåg att ju förr detta ämne släpptes ju bättre.
Asgerd kom in i sovskålen samtidigt som Gerdhild kastade
undan täcket och reste sig.
”Mor! Stilla dig!” Hon rusade fram för att ge henne stöd.
Men Gerdhild skrattade till och föste undan henne. ”Jag är
lika frisk som du, mitt barn. Nu ska jag gå till offerlunden
och kasta lott om Ingulfs och Rannvegs giftermål. En bättre
start i livet för en jarlason och hans kvinna än att få bröllopsskålen
signad av en konung det kan man inte tänka sig. Och
att få honom till brudsven är den största av hedersbetygelser.”
Gerdhild kände en lustfylld rysning fara genom kroppen
när hon tänkte på att ryktet sade att konung Erik ofta tillbringade
nätterna tillsammans med drottningen och någon
frilla han valt ut under dagen.Tillsammans med vackra Rannveg
skulle det säkert inte stanna vid prat och lätt smek avsett att
egga bruden till mötet med sin man. Som brudsven hade han
rätt att pröva bruden fullt ut för att göra henne till kvinna.
Gerdhild gick ensam till offerlunden och det sjöng av
306 307