Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
gjorde ett avtal med konung Godfred om vaktstyrkor på Borgundarholm<br />
<strong>och</strong> i Ölandssundet. Eldsblick, d<strong>en</strong> nu fria kvinnan<br />
Hildegun, hade fött Ingulf <strong>en</strong> dotter som då var två år<br />
gammal. Hildeguns högsta önskan var att med dottern få återvända<br />
till sina hemtrakter i Saxland för att d<strong>är</strong> börja ett nytt<br />
liv <strong>och</strong> söka sina rötter. Ingulf hade inget att invända mot<br />
detta <strong>och</strong> han <strong>och</strong> Frode befallningsman såg till att det blev<br />
väl sörjt för h<strong>en</strong>ne <strong>och</strong> barnet i många år.<br />
Ingulf seglade hem med sitt vackra skepp Ormtand som<br />
sedan deltog i flera utf<strong>är</strong>der med konung<strong>en</strong>s flotta. Han <strong>och</strong><br />
Rannveg gjorde Gimlegård till <strong>en</strong> av storgårdarna kring Mälar<strong>en</strong><br />
fullt jämbördig med Emundsgård<strong>en</strong>. Rannveg födde<br />
<strong>efter</strong> två missfall <strong>en</strong> son som fick namn både från fadern <strong>och</strong><br />
farfadern: Ingemund. Ingulf blev storman på tinget <strong>och</strong> stannade<br />
hemma till dess han blev 84 år.<br />
År 853 bestämde sig sveakonung<strong>en</strong> Olof Björnsson,<br />
Björns äv<strong>en</strong>tyrlige m<strong>en</strong> rättsinnige son, att försöka vinna <strong>är</strong>a<br />
g<strong>en</strong>om att återta d<strong>en</strong> forna kolonin Kurland. Han utsåg d<strong>en</strong> i<br />
strid erfarne <strong>och</strong> lyckosamme Ingemund Ingulfsson till<br />
skeppskonung <strong>och</strong> anförare på skeppet Ormtand. <strong>Det</strong> blev för<br />
mycket för Ingulf Enöra som förlorat Rannveg sedan många<br />
år <strong>och</strong> nu våndades över att i <strong>en</strong>samhet dö åldringsdöd<strong>en</strong>. Han<br />
hade på vår<strong>en</strong> fått budskapet att vänn<strong>en</strong> Hårek i Daneriket<br />
sökt <strong>och</strong> fått <strong>en</strong> <strong>är</strong>ofull död i strid. Ingulf beslöt sig för att<br />
göra sammaledes.<br />
Ingulf Enöra bars ombord på Ormtand <strong>och</strong> placerades i<br />
akterrummet. D<strong>är</strong> låg han med Starke i knäet n<strong>är</strong> d<strong>en</strong> väldiga<br />
flottan tog ut kurs<strong>en</strong> mot Baltkust<strong>en</strong>. Han såg med vemod<br />
<strong>och</strong> stolthet upp mot d<strong>en</strong> reslige sjökonung<strong>en</strong> på akterdäcket<br />
som av alla ansågs som både klok <strong>och</strong> orädd. Han var så förvillande<br />
lik sin farfader Emund Björnstarke.<br />
Ingemund hade varit ute på många h<strong>är</strong>jningståg m<strong>en</strong> detta<br />
var d<strong>en</strong> första långf<strong>är</strong>d<strong>en</strong> tillsammans med fadern. Han visste<br />
också att det skulle bli d<strong>en</strong> sista. M<strong>en</strong> det <strong>är</strong> ju <strong>en</strong> annan historia.<br />
446 447
Change language