Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mot afton<strong>en</strong> på de tredje dygnet kantrade vind<strong>en</strong> sill sydväst<br />
så de fick ro skepp<strong>en</strong> förbi d<strong>en</strong> gamla handelsplats<strong>en</strong> Fotevik<br />
vid Hål<strong>en</strong>, det sund som skiljde ön Ör från fastlandet. De<br />
gick iland vid sundets utlopp i Österhavet. <strong>Det</strong> tog inte lång<br />
tid förrän eldar tändes på d<strong>en</strong> gnistrande vita sandstrand<strong>en</strong>.<br />
H<strong>är</strong> hölls varje höst stor sillamarknad. Då gick d<strong>en</strong> så <strong>efter</strong>traktade<br />
silverglänsande fisk<strong>en</strong> till i sådana mängder att man<br />
fick använda extra kraftiga nät. Ställde man sig ute i det långgrunda<br />
vattnet kunde man bara g<strong>en</strong>om att köra ned spjutet<br />
spetsa flera fiskar i <strong>en</strong> <strong>en</strong>da stöt. Nattetid lockade man in sill<strong>en</strong><br />
på grunt vatt<strong>en</strong> med hjälp av eldarnas flammande lågor.<br />
Då kunde sill<strong>en</strong> ösas upp på land i håvar. D<strong>en</strong> jättelika fångst<strong>en</strong><br />
saltades sedan ned i tunnor. Skepp från hela Nord<strong>en</strong> <strong>och</strong><br />
från V<strong>en</strong>dland, Frisland <strong>och</strong> Saxland kom till d<strong>en</strong>na marknad.<br />
Köpmänn<strong>en</strong> slog upp sina tält på d<strong>en</strong> långa, breda strand<strong>en</strong>.<br />
De som kom söder ifrån bytte till sig silltunnor mot honung,<br />
malt <strong>och</strong> andra för nordborna <strong>efter</strong>traktade varor.<br />
Nu var strand<strong>en</strong> helt öde <strong>och</strong> sjöfararna fick vila <strong>en</strong> hel<br />
natt utan att störas av rövarpack.<br />
Sydväst<strong>en</strong> låg på ganska friskt äv<strong>en</strong> följande dag. <strong>Det</strong> var<br />
gynnsamt för dem som skulle österut m<strong>en</strong> för Gylfe <strong>och</strong> danerna<br />
skulle det bli svårare att lotsa Ormtand till Hedeby. De<br />
fick ta till årorna om de ville komma iväg med <strong>en</strong> gång <strong>och</strong><br />
det ville de.<br />
Gunnars styvaste bågskytt hette Bjarne. Hans kropp var<br />
tunn m<strong>en</strong> stark som tvinnade bågs<strong>en</strong>or <strong>och</strong> hans näsa vass<br />
som pil<strong>en</strong>s spets. Han ställde sig med morgonsol<strong>en</strong> i rygg<strong>en</strong><br />
mitt på d<strong>en</strong> mjölvita strand<strong>en</strong> <strong>och</strong> sköt till allas stora glädje<br />
med första pil<strong>en</strong> ned <strong>en</strong> andrake i flykt<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> var ett mästerligt<br />
skott som fick rungande applåder. I brist på bättre fick<br />
fågeln duga för ett hastigt blot. Skepp<strong>en</strong>s stävar <strong>och</strong> Ormtands<br />
drakhuvud smordes med and<strong>en</strong>s blod <strong>och</strong> inälvor <strong>och</strong> Gunnar<br />
smickrade Njord <strong>och</strong> lovade med bister blick på slavarna<br />
ett bättre offer vid hemkomst<strong>en</strong>.<br />
Ingulf tog ett kort farväl av danerna <strong>och</strong> visade med detta<br />
att de snart skulle ses ig<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> n<strong>är</strong> årorna sattes i vattnet <strong>och</strong><br />
Ormtand med högburet huvud stångade sig ut mot de skummande<br />
vågorna kände Ingulf sorg i sitt hj<strong>är</strong>ta <strong>och</strong> han frågade<br />
sig om han någonsin skulle få återse sitt vackra skepp.<br />
De sex lastknarrarna seglade nu österut med land i sikte<br />
på barbordssidan. Utanför Skånes sydöstra udde gick de så<br />
n<strong>är</strong>a d<strong>en</strong> långgrunda strand<strong>en</strong> att skepp<strong>en</strong>s kölar smekte d<strong>en</strong><br />
krusade sandbott<strong>en</strong>. Alla visste att d<strong>är</strong> ute h<strong>är</strong>skade sjörövarna.<br />
Drygt <strong>en</strong> halv dagsf<strong>är</strong>d från land låg ön Borgundarholm.<br />
<strong>Det</strong> sades att ön fått sitt namn av att havsgud<strong>en</strong> Ägir hade sin<br />
borg under d<strong>en</strong>. Förr sökte handelsfartyg<strong>en</strong> skydd undan stormarna<br />
i öns klippiga vikar. M<strong>en</strong> nu var ön r<strong>en</strong>a h<strong>är</strong>lägret för<br />
piratflottorna. Hellre tog sjöfarna risk<strong>en</strong> att tappa kurs<strong>en</strong> ute<br />
på öppna havet än att få Borgundarholm i synfältet. Eller också<br />
valde man som Gunnar från Lovön att slicka d<strong>en</strong> skånska kust<strong>en</strong>.<br />
252 253
Change language