Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Han petade ilsket med <strong>en</strong>a fot<strong>en</strong> på kvinnans kropp. Vad<br />
skulle hända nu? Od<strong>en</strong> hade svikit honom. <strong>Det</strong> kunde vem<br />
som helst se att hon självmant valt död<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om svält. Och<br />
det kunde inte d<strong>en</strong> största av asarna avstyra! Hur hade munk<strong>en</strong><br />
fått möjlighet att rymma? Hade hans gud helt <strong>en</strong>kelt lyft upp<br />
honom ur grop<strong>en</strong>? Han trodde inte det var sant att detta kunnat<br />
ske. Han kände att det faktiskt pågick <strong>en</strong> kraftmätning<br />
mellan två gudamakter. Han hade haft samma känsla hela tid<strong>en</strong><br />
ända sedan de gick iland på d<strong>en</strong> britanniska ön.<br />
Återig<strong>en</strong> tänkte han på att storm<strong>en</strong> tog Gudröd<br />
Halvdanssons skepp m<strong>en</strong> skonade de skepp som hade de kristna<br />
slavarna ombord. I Skiringsal hade munk<strong>en</strong> kommit undan<br />
g<strong>en</strong>om att åkalla sin gud <strong>och</strong> fått d<strong>en</strong>na att dräpa <strong>en</strong> av hirdmänn<strong>en</strong>.<br />
<strong>Det</strong> fanns annat också. Hemf<strong>är</strong>d<strong>en</strong> kunde ha slutat<br />
riktigt illa. M<strong>en</strong> de hade haft kristfolk ombord. Om han fick<br />
döma i det h<strong>är</strong> läget tycktes asarna ha kommit i underläge.<br />
”Gude! Vi måste g<strong>en</strong>ast sätta <strong>efter</strong> munk<strong>en</strong>. Allt annat får<br />
vara så länge. Vi måste finna honom. Konung Erik väntar sig<br />
mycket av det h<strong>är</strong> blotet… jag har hört att han kallar det för<br />
<strong>en</strong> holmgång på liv <strong>och</strong> död mellan Od<strong>en</strong> <strong>och</strong> <strong>Vite</strong> Krist.”<br />
Gude ropade till sig Bark för att uppmana honom att sätta<br />
ihop ett uppbåd. Då hördes <strong>en</strong> vass röst bakom dem: ”Od<strong>en</strong><br />
kanske ville spela dig ett spratt, Ingulf Enöra. M<strong>en</strong> då hade<br />
han inte räknat med oss.”<br />
Ut på äng<strong>en</strong> ur skogsbrynets långsträckta skuggor kom<br />
Bjarne <strong>och</strong> hans två jaktkamrater fösande munk<strong>en</strong> <strong>och</strong> pilt<strong>en</strong><br />
framför sig. Glada rop hördes från de gästabudsklädda kämpar<br />
som samlats utanför kornladan då de fruktat att deras stora<br />
festdag skulle gå i stöpet.<br />
Ingulf suckade <strong>och</strong> slog sig i pann<strong>en</strong> med <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong>. ”Hur<br />
ska d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> dag<strong>en</strong> sluta, Gude… d<strong>en</strong> som börjat så prövande?<br />
Två gånget d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> morgon<strong>en</strong> har jag varit säker på att lyckan<br />
gått mig förbi <strong>och</strong> att slutet <strong>är</strong> n<strong>är</strong>a.”<br />
”Ah, gaska upp dig, broder min!” sade Gude upprymd av<br />
d<strong>en</strong> snabba lösning<strong>en</strong> på <strong>en</strong> hotande katastrof. ”Okänt ont kan<br />
man inte skydda sig mot. H<strong>är</strong> ser du bevis på att gudarna <strong>är</strong><br />
med dig.”<br />
Ingulf sträckte armarna i luft<strong>en</strong> i <strong>en</strong> välkomnande gest.<br />
”Hell dig, Bjarne… än <strong>en</strong> gång kommer du till min undsättning<br />
<strong>och</strong> det ska du <strong>och</strong> dina män rikligt belönas för.”<br />
Munk<strong>en</strong> <strong>och</strong> pilt<strong>en</strong> gick med böjda huvud<strong>en</strong> med händerna<br />
bundna på rygg<strong>en</strong>. Plötsligt ropade Hergeir med gäll<br />
röst: ”Skona Broders liv, Ingulf! Skona honom! Du får inte<br />
offra Broder… det <strong>är</strong> inte som du tror med honom.”<br />
”Vad jag tror det vet du inte mycket om, pilt!” sade Ingulf<br />
vasst. ”Bark, lösgör pojk<strong>en</strong> <strong>och</strong> ta hand om honom tills Egil<br />
hirdfogde kommer… <strong>och</strong> sätt munk<strong>en</strong> i hålan ig<strong>en</strong>… med<br />
vakt!”<br />
Hergeir började gråta n<strong>är</strong> de stannade till framför honom<br />
<strong>och</strong> Ingulf såg prövande på munk<strong>en</strong>. Än <strong>en</strong> gång fick han <strong>en</strong><br />
känsla av d<strong>en</strong>ne inte bara fann sig i sitt oblida öde utan till<br />
<strong>och</strong> med njöt av det. Han såg ett smil på munk<strong>en</strong>s läppar n<strong>är</strong><br />
368 369
Change language