Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
säljs på slavmarknad<strong>en</strong> om det var någon som vill ha h<strong>en</strong>ne.<br />
Hon rös av olust n<strong>är</strong> hon såg de nyanlända slavarna som<br />
fjättrats vid <strong>en</strong> påle mitt på marknadsplats<strong>en</strong>. De hade tvättats<br />
r<strong>en</strong>a <strong>och</strong> fått håret kortskuret <strong>och</strong> tvingades stå upp i all<br />
sin nak<strong>en</strong>het för att hugade anbudsgivare skulle se dem uppifrån<br />
<strong>och</strong> ner. <strong>Det</strong>ta var ett öde v<strong>är</strong>re än död<strong>en</strong>! Och d<strong>en</strong> skulle<br />
hon förr välja än att låta främlingar undersöka var<strong>en</strong>da vrå<br />
av kropp<strong>en</strong> med sina smutsiga händer. Hon kände kväljningar<br />
av det hat som blossade upp inom h<strong>en</strong>ne <strong>och</strong> <strong>en</strong>a hand<strong>en</strong><br />
rörde vid d<strong>en</strong> kniv hon gömt under midjeduk<strong>en</strong>.<br />
Eldsblick höll sig tätt bakom träl<strong>en</strong>s breda ryggtavla, rädd<br />
för att komma <strong>efter</strong> i trängseln. Då de gick över gång<strong>en</strong> såg<br />
hon ett svanpar som gled fram i bäck<strong>en</strong> med sina gråblå ungar<br />
i kölvattnet. <strong>Det</strong> fick h<strong>en</strong>ne att tänka på frihet <strong>och</strong> familjelycka<br />
<strong>och</strong> hur annorlunda allt hade varit om hon träffat Ingulf<br />
hemma på fädernegård<strong>en</strong> i Saxland. Då hade hon tillåtit sig<br />
att känna varmt för honom för Ingulf var <strong>en</strong> man som hon<br />
som fri kvinna utan vidare skulle ha blivit hustru till äv<strong>en</strong><br />
om han inte varit jarlason. Bittert tänkte hon att som det nu<br />
var utnyttjade han h<strong>en</strong>ne <strong>en</strong>bart för sin lusta, alldeles som<br />
andra män gjort före honom. M<strong>en</strong> ändå njöt hon av att vara<br />
tillsammans med Ingulf för han behandlade h<strong>en</strong>ne inte som<br />
<strong>en</strong> trälinna utan som <strong>en</strong> kvinna av hans eg<strong>en</strong> klass. Han tände<br />
<strong>en</strong> eld inom h<strong>en</strong>ne, <strong>en</strong> eld som drev h<strong>en</strong>ne att göra saker som<br />
hon aldrig gjort med andra män. Hon trodde att det var d<strong>är</strong>för<br />
som han fann större behag i h<strong>en</strong>ne än någon annan trä-<br />
linna, han som kunde få vem som helst för sitt nöjes skull.<br />
Träl<strong>en</strong> stannade till <strong>och</strong> nickade trumpet mot gästabudshall<strong>en</strong>s<br />
öppning <strong>och</strong> lämnade h<strong>en</strong>ne. Hon såg sig villrådigt<br />
omkring <strong>och</strong> var förtvivlat rädd för att modet nu skulle svika<br />
h<strong>en</strong>ne. En näktergal slog sina drillar från mossan på taket,<br />
omväxlande dovt <strong>och</strong> gällt, högt <strong>och</strong> lågt, m<strong>en</strong> utan att få<br />
svar. Hon spanade <strong>efter</strong> svanorna <strong>och</strong> deras ungar som om<br />
de kunde ge h<strong>en</strong>ne styrka. M<strong>en</strong> de har glidit ut i hamn<strong>en</strong> <strong>och</strong><br />
försvunnit bland skepp<strong>en</strong> i sitt sökande <strong>efter</strong> något matnyttigt<br />
som kastats över bord. Med <strong>en</strong> djup suck böjde hon på huvudet<br />
<strong>och</strong> gick in i hall<strong>en</strong>.<br />
”Kom hit tös!” beordrade befallningsmann<strong>en</strong> med myndig<br />
stämma. Eldsblick kände honom som <strong>en</strong> vänlig man m<strong>en</strong><br />
något i hans röst gjorde h<strong>en</strong>ne osäker. <strong>Det</strong> var alldeles som<br />
han redan kände till h<strong>en</strong>nes hemlighet <strong>och</strong> nu skulle avkunna<br />
sin dom. Dröjande gick hon fram till bordet vid högsätet.<br />
Hon såg Ingulf på bänk<strong>en</strong> m<strong>en</strong> vågade inte möta hans blick.<br />
Skyggt fingrade hon på sin smutsfläckade, <strong>är</strong>mlösa s<strong>är</strong>k som<br />
hängde säckigt över d<strong>en</strong> späda kropp<strong>en</strong> <strong>och</strong> nådde ner till<br />
fötterna.<br />
”Jag vill att du sköter om Ingulf”, sade Frode vänligt.<br />
”M<strong>en</strong> först ska du svara mig på <strong>en</strong> fråga. <strong>Det</strong> sägs att du <strong>är</strong><br />
vatt<strong>en</strong>öst <strong>och</strong> tror på <strong>Vite</strong> Krist… <strong>är</strong> det riktigt?” Hon nickade<br />
utan att våga se på honom. ”Bad du din gud skona Ingulf vid<br />
holmgång<strong>en</strong>?”<br />
Frågan kom oväntat <strong>och</strong> fick h<strong>en</strong>ne att rycka till som om<br />
134 135
Change language