Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok

eller rök från skogen och det lugnade honom.
”Där ovanför viken har jag tänkt bygga”, sade han till
Gunnar och Asgerd och pekade ut platsen med ett lätt darrande
finger.
”Då ska du nog se till att staka ut marken illa kvickt”,
sade Asgerd. ”Det kommer många marksökare från Götalandet
och Värmaland och även uppe ifrån Järnbärarland. Vi har sett
flera nya gårdar växa upp bara under den tid du har varit borta,
Ingulf.”
”Skulle det vara så illa att någon hunnit före dig har vi
gott om mark på Lovön”, inflikade Gunnar.
”Tack ska du ha! Men det har vi ju på Selaön också. Nej,
det är så att far innan han fördes till Valhall visade mig den
här marken då han visste att jag en dag ville bosätta mig på
fastlandet. Han hade för min räkning skaffat sig laga rätt till
den på tinget.”
”Jaha, det låter betryggande. Är det något du behöver hjälp
med när du ska komma igång så säg bara till.”
”Som du förstår måste jag ha kunnigt folk och du vet väl
bättre än någon annan var man kan få tag på sådant. Kan du
hitta en duglig smed och duktiga timmermän och huskarlar
så sänd dem till Emundsgården eller dit upp när jag väl börjat
röja marken.”
Det lovade Gunnar göra. Han kände många duktiga hantverkare
som skulle vara villiga att ta plats hos en husbonde
som hade råd och vett att betala dem väl för arbetet.
Ingulf stod en lång stund försjunken i djupa tankar och
såg sig själv ta itu med skogsröjningen när nya hornstötar
fångade hans intresse. De var nu så nära Björkön att han kunde
se hornblåsaren på Birkaklippan. Kring denna samlades en
tätnande hop nyfikna och hoppfulla män och kvinnor och hojtande
och vinkande barn.
Klippan tornade upp sig på den låglänta öns sydvästra udde.
Det brant stupande berget var ointagligt från sjösidan. Där
uppe hade man utsikt över hela Björköfjärden och Gunnar
berättade för Ingulf att Birkaklippan nu skulle befästas och
att en skyddsvall skulle byggas uppe på ön från klippan och
öster om Birka.
Gunnar hade berättat för Ingulf att Birka var inne i förändringens
tid men det här var ändå så han knappt trodde sina
ögon. Från den buktande havsviken där några frisiska koggar
låg sida vid sida med långskepp, knarrar och lastpråmar och
en mängd småbåtar sträckte sig tvärs över den gamla öppna
marknadsplatsen de ännu inte färdigbyggda husraderna upp
mot land i raka längor med timmerlagda gångvägar mellan
sig. Gunnar talade om Birkas uppbyggnad som om han själv
hade stor del i den. Stolt beskrev han hur marknadsplatsen
ersatts av en bred strandremsa vid hamnen där skjul byggts
för att ge köpmännen tak över huvudet när de kom till Birka
för att bedriva handel, en handel som numera pågick från det
isen gått upp till den åter lagt sig. Den enda marknad som
hölls i själva Birka nu för tiden var vintermarknaden ute på
274 275