Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
a dag att dö på. För av allt glammande jag hört drar det ihop<br />
sig till välkomsgille.”<br />
Glädj<strong>en</strong> visste inga gränser n<strong>är</strong> alla fått klart för sig att<br />
Gerdhild var utom fara. Friskt källvatt<strong>en</strong> bars fram <strong>och</strong> n<strong>är</strong><br />
hon fått några skvättar reste hon sig med många tjänstvilliga<br />
händers hjälp. D<strong>en</strong> larmande glädjeyran kring gård<strong>en</strong>s fru gav<br />
h<strong>en</strong>ne styrka att långsamt <strong>och</strong> v<strong>är</strong>digt frigöra sig från all hjälp<br />
<strong>och</strong> v<strong>är</strong>digt skrida ned mot hus<strong>en</strong>. Sönerna vid Gerdhilds sida<br />
var beredda att fånga upp h<strong>en</strong>ne om hon skulle falla. M<strong>en</strong><br />
äv<strong>en</strong> n<strong>är</strong> hon ibland vacklade till föste hon undan deras hjälpande<br />
händer. Ing<strong>en</strong> kunde undgå att se att det av sol <strong>och</strong><br />
torka medfarna ansiktet strålade av lycka <strong>och</strong> tacksamhet mot<br />
gudarna för att de gett h<strong>en</strong>ne sina förlorade barn åter <strong>och</strong> skänkt<br />
h<strong>en</strong>ne sjäv ett fortsatt liv.<br />
I brygghuset öppnades <strong>en</strong> tunna med det starkaste ölet <strong>och</strong><br />
så stor var lyckan att Gude bad skänkt<strong>är</strong>norna att äv<strong>en</strong> fylla<br />
trälarnas vatt<strong>en</strong>skopor.<br />
Sedan välkomstbägarna tömts under stort glam tog Ingulf<br />
Gude <strong>och</strong> några huskarlar med sig för att b<strong>är</strong>a iland last<strong>en</strong><br />
<strong>och</strong> säga farväl till Gunnar <strong>och</strong> hans män. Inte förrän alla<br />
skrin <strong>och</strong> skinnsäckar kommit i säkerhet på landback<strong>en</strong> vågade<br />
Ingulf låta de två kristna slavarna lämna skeppet.<br />
Gude synade dem med kännarmin. D<strong>en</strong> smutsiga <strong>och</strong> taniga<br />
trälinnan gav han inte mycket för <strong>och</strong> träl<strong>en</strong>s fasoner gjorde<br />
honom g<strong>en</strong>ast betänksam. D<strong>en</strong>ne gick självsäkert över plankan,<br />
storväxt <strong>och</strong> svartmuskig <strong>och</strong> med <strong>en</strong> skyddande arm om<br />
b<strong>en</strong>get<strong>en</strong>s midja. Huvudet höll han högt <strong>och</strong> rak i rygg<strong>en</strong> var<br />
han. Gude trodde inte sina ögon n<strong>är</strong> deras blickar möttes <strong>och</strong><br />
träl<strong>en</strong> böjde <strong>en</strong> aning på huvudet till hälsning <strong>och</strong> log vänligt.<br />
Vad ända in i Hels glödheta <strong>är</strong> det Ingulf har släpat hem!<br />
tänkte Gude upprört. H<strong>är</strong> kliver <strong>en</strong> träl iland <strong>och</strong> beter sig<br />
som <strong>en</strong> inbjud<strong>en</strong> storman! Nej, d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> vill jag inte ha på<br />
Emundsgård<strong>en</strong> det kommer bara att leda till elände. <strong>Det</strong> v<strong>är</strong>sta<br />
som kan hända <strong>är</strong> att få <strong>en</strong> uppviglare bland trälarna.<br />
Ingulf lade m<strong>är</strong>ke till Gudes bestörtning <strong>och</strong> log underfundigt.<br />
M<strong>en</strong> ing<strong>en</strong> av dem yttrade ett ord om sak<strong>en</strong>. Ingulf<br />
plockade upp två silverbägare ur <strong>en</strong> säck <strong>och</strong> fyllde dem med<br />
silvermynt. N<strong>är</strong> han lämnade över dem till Gunnar sade han:<br />
”Framför mitt tack till dina män, Gunnar! Fördela silvret<br />
bland dem. Bägarna behåller du som ett tack för hjälp<strong>en</strong> äv<strong>en</strong><br />
om det just nu <strong>är</strong> <strong>en</strong> ringa avbetalning på min skuld till dig.<br />
På d<strong>en</strong> nionde dag<strong>en</strong> räknat från i morgon ska du <strong>och</strong> dina<br />
fränder med konung<strong>en</strong> <strong>och</strong> hans följe vara hedersgäster h<strong>är</strong><br />
på Emundsgård<strong>en</strong> för ett storslaget gästabud. I tre dagar ska<br />
h<strong>är</strong> hållas gille med blot <strong>och</strong> idrotter. Och hälsa konung Erik<br />
att till hans <strong>och</strong> asarnas <strong>är</strong>a ska jag offra de två slavar jag<br />
medfört från Britanni<strong>en</strong>, hälsa honom det… d<strong>en</strong> nionde dag<strong>en</strong><br />
från i morgon.”<br />
<strong>Det</strong> hördes uppskattande mummel från huskarlarna. Gude<br />
log. Nu var allt som vanligt ig<strong>en</strong>, Ingulf var tillbaka. Han fick<br />
så g<strong>är</strong>na besluta vad han ville.<br />
Gunnar tackade överväldigad för gåvorna <strong>och</strong> sade att han<br />
282 283
Change language