Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Det är 792 vintrar efter Vite Krists födelse och kurerna ... - Läs en bok
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
d<strong>en</strong>ne stod d<strong>är</strong> med böjt huvud <strong>och</strong> mumlade för sig själv på<br />
det d<strong>är</strong> obegripliga språket som han alltid tycktes ta till i svåra<br />
situationer.<br />
Säkert <strong>är</strong> det trollramsor av något slag, tänkte Ingulf <strong>och</strong><br />
rös av obehag. Han tvivlade inte ett ögonblick på att munk<strong>en</strong><br />
hade förbindelse med krafter som kunde utgöra <strong>en</strong> fara. Han<br />
skulle inte känna sig lugn förrän lågorna föt<strong>är</strong>t d<strong>en</strong>ne mans<br />
kropp.<br />
M<strong>en</strong> broder Abbo talade med sin Gud <strong>och</strong> bad honom ta<br />
väl hand om syster Deidre <strong>och</strong> n<strong>är</strong> han var klar med sin bön<br />
som han bad på det latinska språket rätade han upp sig <strong>och</strong><br />
spände blick<strong>en</strong> i Ingulf som han gjort <strong>en</strong> gång tidigare på skeppet.<br />
”<strong>Det</strong> som händer mellan mig <strong>och</strong> Gud… d<strong>en</strong> <strong>en</strong>de Gud<br />
som finns… det kan du inte göra mycket åt”, sade han sammanbitet.<br />
”M<strong>en</strong> vid dom<strong>en</strong>s förf<strong>är</strong>liga dag! <strong>Det</strong> ska jag säga<br />
dig… om någon så mycket som kröker ett hår på d<strong>en</strong>ne pojkes<br />
huvud för det han gjort med stort mod <strong>och</strong> k<strong>är</strong>lek till sin<br />
nästa ska du <strong>och</strong> ditt folk drabbas av stränga straff <strong>och</strong> förbannelse!<br />
Ske Herr<strong>en</strong>s vilja! Am<strong>en</strong>!”<br />
Ingulf hukade sig <strong>en</strong> aning som om han väntat sig <strong>en</strong> blixt<br />
från himl<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> allt förblev tyst <strong>och</strong> stilla <strong>och</strong> munk<strong>en</strong> gick<br />
med högburet huvud in i kornladan.<br />
Som avtalat började gästerna anlända n<strong>är</strong> sol<strong>en</strong> nått middagshöjd<strong>en</strong>.<br />
Himl<strong>en</strong> var lätt beslöjad av tunna godvädersmoln,<br />
sol<strong>en</strong> var gassande het. En fläktande vind drog in från<br />
mälarfj<strong>är</strong>d<strong>en</strong> <strong>och</strong> skänkte så mycket svalka att det skulle bli<br />
uth<strong>är</strong>dligt för de uppklädda <strong>och</strong> pyntade gästabudsfirarna att<br />
vistas ute på tunet d<strong>är</strong> det inte fanns några träd som gav skugga.<br />
Tre långbord hade dukats utanför gästabudssal<strong>en</strong> med<br />
kungsbordet <strong>och</strong> dess högsäte på tv<strong>är</strong><strong>en</strong> framför de andra. På<br />
d<strong>en</strong> nyslagna äng<strong>en</strong> mellan hus<strong>en</strong> <strong>och</strong> skog<strong>en</strong> skulle gästernas<br />
tält resas av gård<strong>en</strong>s huskarlar allt <strong>efter</strong>som de anlände. Vid<br />
eldhuset hade sex eldar tänts <strong>och</strong> i dessa flämtade nu glödande<br />
kol under tjädertupparna som långsamt vreds på spett<br />
av pigorna <strong>och</strong> ännu inte fått d<strong>en</strong> riktigt hungerretande gyll<strong>en</strong>bruna<br />
f<strong>är</strong>g<strong>en</strong>.<br />
Gerdhild husfru var klädd i <strong>en</strong> guldglittrande, fotsid <strong>och</strong><br />
veckad sid<strong>en</strong>tunika med f<strong>är</strong>ggrant broderade prydnadsbårder<br />
<strong>och</strong> påsytt släp. Hon stod i glans<strong>en</strong> av gnistrande halsringar<br />
<strong>och</strong> p<strong>är</strong>lkedjor med sin dotter <strong>och</strong> sönerna vid Emund<br />
Björnstarkes hög <strong>och</strong> tog emot gästerna.<br />
Först kom brud<strong>en</strong> med sin fader <strong>och</strong> i deras sällskap var<br />
också Torolfs broder Håvard <strong>och</strong> hans hustru Inga. Gerdhild<br />
tyckte att Rannveg förde sig sig litet väl spralligt, nästan som<br />
ett föl på vårbete, d<strong>är</strong> hon strålande av lycka dansade fram på<br />
stig<strong>en</strong> som ledde från båtplats<strong>en</strong> förbi domarring<strong>en</strong> upp till<br />
högarna. D<strong>en</strong> långa, välväxta kropp<strong>en</strong> framhävdes i d<strong>en</strong> åtsittande<br />
vita linnetunika hon bar vilk<strong>en</strong> vidgade sig längst ned.<br />
Gerdhild lade på minnet att hon skulle fråga Rannveg om hon<br />
hittat på d<strong>en</strong>na ovanliga sömnad på eg<strong>en</strong> hand. Kring midjan<br />
bar hon ett tre fingrar brett silverblankt husufrubälte med kro-<br />
370 371
Change language