Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Uppgifter om vaccinationens omfattning ingår vidare i protokollet från
rekryteringsmötet år 1805 med Ålands och Södra Finlands båtsmanskompani (D XIII 5
A s. 180), i memorial samma år av prosten Hambræus i Jomala (D XIII 11 s. 89 och
103) och av studiosus Hoeckert i Kumlinge (D XIII 11 s. 93), i doktor Törngrens
nyssnämnda rapport, i prostarna Enegrens och Stadius brev av år 1817 från Föglö och
Jomala (D XIII 8 s. 59–60), i den senares brev av år 1818 (D VIII 10 s. 162), i hans och
provinciallärkaren Granbergs brev av år 1821 (D XIII 9 s. 275 och 258) samt i
Granbergs brev av år 1823 (D XIII 14 s. 84). Även vaccinatörernas ansökningar om den
utlovade belöningen belyser vaccinationens omfattning. Sådana ansökningar, ibland
endast följebrev till förteckningar, ingår i D XIII 7 s. 95, D XIII 10 s. 162, D XIIII 11 s.
94 och D XIII 15 s. 5. Från år 1813 finns en namnförteckning över i Kökar vaccinerade
(D XIII 16 s. 209).
De intyg, som utfärdades åt vaccinatörerna över deras kompetens, visar vilka
människor som utövade konsten att vaccinera. Sådana intyg finns från år
– 1805 för kaptenen J.M. Brummer och för klockaren E. Sjöblom i Brändö-Kumlinge,
för klockaren O. Lindeman i Sund samt för nådårspredikanten J.G. Ahrenberg i Geta (D
XIII 2 B s. 19, 22, 23 och 25 samt D XIII 10 s. 12). – Också Lindemans dotter utmärkte
sig sedermera som vaccinatör (D XIII 14 s. 222).
– 1806 för koppslagaren T. Markström (D XIII 4 s. 3).
– 1809 för bondesonen J. Englund i Föglö, Bråttö och för bondesonen Erik Fogelström
(D XIII 10 s. 19–20).
– 1812 för klockaresonen A. Andersson i Kökar (D XIII 4 s. 34).
– 1813 för klockaresonen Fr. Silander i Kumlinge (D XIII 2 B s. 81) och för klockaren
J.E. Wessman i Saltvik (D XIII 4 s. 12).
– 1815 för pastorsadjunkten G.F. Fraser och för herr G.E. Lindqvist i Finström (D XIII 2
B s. 174 och 146) samt för klockaren J. Silander i Kumlinge (D XIII 2 A s. ) och för
stud. F.H. Grahn i Lemland (D XIII 2 B s. 171).
– 1816 för klockaresonen J.P. Öberg i Eckerö (D XIII 2 B s. 193).
– 1822 för kungsgårdsskräddaren M. Blomqvist (D XIII 2 A s. ).
– 1824 för klockaren A. Snellman i Föglö samt för klockaren och extra lotsen M.
Eklund i Sottunga (D XIII 2 A s. ).
Strödda uppgifter också om andra vaccinatörer och om deras arbete står att hämta i
vaccinationsutskottets väl registrerade protokoll för åren 1813–1821 (A II 1–2) och i
brevdiariet. Som exempel må nämnas diariet för år 1824 (C I 4 no 1667, 1670, 1727,
1759 och 1794).
Vaccinatören J.D. Linds rapport av år 1806 (D XIII 11 s. 133) om en resa till Åland
berättar också om spädbarnsvård och om folkets välmåga och kantor Lindemans brev av
år 1818 (D XIII 7 s. 70) om föräldrarnas avoga inställning i Sund - Vårdö.
Våren 1825 upphörde sällskapets befattning med vaccinationen.
1.4 Sociala förhållanden
1.4.1 Tiggeri och fattigvård
År 1802 uppställde sällskapet en prisfråga om utvägar att förebygga och avskaffa
tiggeriet (A I 4 s. 224). Den 30.3.1803 daterade prosten Hambræus i Jomala ett fyra
sidor långt memorial om tiggeri och fattigvård, särskilt på Åland (D IV 5 s. 117).
Memorialet hänsköts till beredningsutskottet (A I 5 s. 249), som däri fann många nyttiga
107