Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

tydande förmögenhet spolierades under 1820-talet genom hans engagemang som verkstadsägare
och som jordbrukare.
Böckers ekonomiska svårigheter medverkade till att han 1833 lämnade Hushållningssällskapet.
Som orsak till sin avskedsansökan uppgav han sin önskan att helt ägna sig åt
den stora uppgiften att utarbeta en statistisk beskrivning över Finland. Härifrån
hindrades han emellertid av det ständiga behovet av inkomster för att försörja sin stora
familj.
Ett brev 5.9.1833 från Jacob Wegelius i Malax visar att Böcker den här tiden
umgicks med planer på att bryta sig en bana som präst. Wegelius tycks dock ha tvivlat
på att Böcker hade den rätta tron (BS 19).
En möjlighet till inkomst fann Böcker i redaktionen för Åbo Tidningar, som på den
tiden utgavs först av J.F. Wallenius och från 1836 av N.H. Pinello. Där verkade han till
sin död. Vidare synes han ha skaffat sig inkomster genom att förmedla litteratur och
plantskolealster samt genom att sälja av de skrifter, som han tidigare hade utgivit på
eget förlag (BS 19 von Knorring 19.2 och Donner 27.1.1841). Likaså tycks han länge ha
kunnat sälja arbeten från sina tidigare verkstäder (BS 10 Chydenius 9.12.1839). År 1836
torde han förgäves ha sökt censorbefattningen i Åbo (BS 19 C.G.W. 1.2.1836). De
följande åren brevväxlade han om inackordering hos sig av gymnasister från
landsbygden (BS 19 Hellen 28.9.1837 och Borg 21.7.1839).
Böcker lyckades ej i sina bemödanden att återupprätta sin ekonomiska ställning. År
1838 antecknades om ett hos honom gjort utmätningsförsök att icke den ringaste
tillgång funnits (A I 33 – P § 5/10.10.1838 och D II 5 s.33). Hans levnadsvillkor
förbättrades knappast av att de flesta av hans fodringsägare slutligen avstod från sina
anspråk och KMt på framställning av Hushållningssällskapet avskrev de statliga
fondernas fordran (D I 1 s. 151). Sällskapet hade rekapitulerat Böckers förtjänstfulla
gärning och givit honom rätt i att han ostörd borde få göra sina dyrköpta kunskaper så
gagneliga för det allmänna som det dåmera var möjligt (D II 5 s. 24 och B I 18 s. 110).
Trots att Böcker inte förmådde infria sina ekonomiska förbindelser förverkade han
inte sitt förtroende i samhället. Sålunda tilldelades honom en ledande roll i kampen mot
koleran i Åbo 1831 (BS 13) och samma kretsar som dominerade Hushållningssällskapet
när han frånträdde dess sekreterarpost skänkte honom fyra år senare förtroendet att utse
honom till sekreterare i det då bildade Finska Trädgårdsodlingssällskapet. Den posten
innehade han till sin död.
Böcker dog 1.5.1841. I en framställning om pension åt hans änka visade sällskapet
sin uppskattning av hans gärning (A I 36 – EU § 1/26.5, P § 3/2.3.1841, B I 19 s. 50).
1.2 Karaktärsdrag
Cygnaeus karaktäriserar Böcker som begåvad och arbetsam, sangvinisk, godhjärtad och
hjälpsam, vidare som god stilist om än benägen för allmänna reflexioner och för att
breda ut sig. Hur Böckers benägenhet för allmänna reflexioner kunde förleda honom till
grundlöst teoretiserande visar hans resonomang om Sydamerika som en obegränsad
framtida marknad för Finlands linneslöjd (Redogörelse 1819 s. 16). Han lyckades förmå
Hushållningssällskapet att 1826 hos KMt hemställa om åtgärder för att bana väg till
denna marknad, men sällskapet avspisades (D I 1 s. 128). Obesannad blev också
Böckers tro på det ändamålsenliga i att driva fartyg med trampkvarnar. Redan 1823
(Underrättelser I 3 s. 121) berättade han om positiva erfarenheter från England av att
placera fångar i trampkvarnar och 1829 och 1832 brevväxlade han med Johan Juringius
16