Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

När förordningen i ärendet utfärdades nämndes i den (Cygnaeus s. 324) att den gavs
på Hushållningssällskapets initivativ. Detta måste ha styrkt Böcker i hans övertygelse att
sällskapet borde verka som opinionsframbärare inför statsmakten.
Redan innan Böcker framlade sitt första stadgeförslag hade han i ett 20.2.1815
daterat memorial till sällskapets vaccinationsutskott (A II 1 s. 121) poängterat sällskapets
uppgift att påverka lagstiftningen: ”Sällskapets tendens har ifrån dess första
början varit mera politico-ekonomisk än egentligen litterär. Orsaken härtill skulle jag
anse vara, dels att landets ekonomiförfattningar först måste fästa sällskapets uppmärksamhet,
emedan Kungl. svenska regeringen, med all sin prisvärda omsorg om landet,
ofta begått det misstag att hava velat stöpa Finland uti samma ekonomiska form som
Sverige, vilket det tillhörde finska män och som kände landet att...” Den sista bisatsen
strök Böcker över och fortsatte: ”Det torde ock uti landets nuvarande ställning vara av
mycken vikt att sällskapet allt bibehåller samma tendens: den allmänna rösten äger
därigenom en väg mera, varigenom den åtminstone kan tränga till deras öron, som
förmår hjälp.”
Ännu hösten 1816, när Böcker formulerade inledningen till sällskapets tryckta
Redogörelse (1815– s.4) för det då utgående verksamhetsåret, vidhöll han opåtalat sin
syn på sällskapets uppgift: ”Enligt idén av sin stiftelse, och i synnerhet så länge en
allmännare håg för grundligare forskningar uti jordbruket och lanthushållningen ännu
icke bland oss vaknat, är det huvudsakligen såsom en ekonomisk beredning, där de
ämnen som förutses eller supponeras skola fästa ständernas uppmärksamhet, på förhand
utarbetas, som sällskapet kan vara för landet gagneligt.”
Denna sin grundsyn på sällskapets ställning hade Böcker samma år följt i ett viktigt
betänkande, då sällskapet våren 1816 av KMt anmodats uttala sig om landets och
näringarnas tillstånd. Här såg Böcker en möjlighet att påpeka missförhållanden och låta
den allmänna rösten tränga till de makthavandes öron. Något som man allmänt klagade
över var inkvarteringen av rysk militär och dess menliga verkan på sedligheten.
Missförhållandet framhölls i det av Johan Gadolin och Böcker 13.4.1816 daterade
betänkandet (B I 4 s. 18). Huruvida det blev enhälligt omfattat är okänt, då protokollen
saknas.
Tydligt är att möjligheterna till en fri diskussion vid denna tid började kännas allt
mer kringskurna. När det av Böcker dominerade BU hösten 1817 föreslog att
betänkandet skulle publiceras i sällskapets Handlingar förkastades förslaget av plenum.
Vid detta plenum leddes ordet av den försiktige ärkebiskopen Tengström och ”under
överläggande därav att inkvarteringen är ett ont som för det närvarande icke står i
Regeringens makt att undanrödja och som först då kan avhjälpas, när nationen utan
avseende å de därmed förenade uppoffringar själv åtager sig landet försvar genom
uppsättande av en tillräcklig militärisk styrka och att det sålunda vore överflödigt att
därvid fästa allmänhetens uppmärksamhet, ansåg sällskapet betänkligt att till allmänhetens
kunskap låta utgå en framställning varav den mindre tänkande delen av publiken
skulle finna en anledning till missnöje med Regeringen” (A I 13 s. 103 – P §
16/1.10.1817). – Enligt ett brev 4.5.1816 av A.F. von Willebrand i S:t Petersburg om
Böckers lön hade Tengström redan då varit inne på tanken att det skulle ha varit bäst för
Böcker själv att söka sig tillbaka till ämbetsmannabanan (BS 10).
Detta gav Böcker anledning att i ett enskilt brev, måhända riktat till L.G. von
Haartman, ytterligare lägga ut sin syn på sällskapets ställning och på inkvarteringsfrågan
(BS 16 s. 47).
Blott någon vecka efter det att plenum hade förkastat förslaget att ge offentlighet åt
det i sällskapets namn avgivna betänkandet ville Böcker tränga djupare i frågan om
25