Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

4.2 Böcker som verkstadsföretagare
Som Hushållningssällskapets sekreterare ankom det på Böcker att visa på vägar att
förkovra näringslivet. När han tillträdde posten saknade han personlig erfarenhet som
företagare. Han insåg bristen och ville avhjälpa den (D XXIII 19 s. 3).
Det som först fick Böcker att försöka sig som enskild företagare var behovet av
teknisk utrustning för de meteorologiska observationer, som han såg som en ofrånkomlig
förutsättning för en korrekt bild av Finland och dess naturliga möjligheter. I
sällskapets tryckta Redogörelse för 1817– (s. 3) nämnde han att sällskapet försett sina
observatörer med instrument, men redan i följande Redogörelse (1818– s. 4) sades att
sällskapet bland flere dussin införskrivna termometrar inte funnit en enda rätt pålitlig
och därför nödgats söka få dem här tillverkade. Böcker såg som sin uppgift att fylla
behovet. Det uppgav han själv när han inför sällskapet skulle utreda orsakerna till sin
skuldsättning (A I 24 s. 28 – 5.6.1829).
I sällskapets Underrättelser (5/1824 s. 116) redogjorde han för sina bemödanden
härvidlag. Uppgifter om hans termometrar och barometrar återkommer ofta under åren
1820–1830 i BS (t.ex. 1 s. 93, 121 och 201). Hällström gav termometrarna gott betyg
och de fann avsättning också utomlands (BS 16 s. 105–115 och BS 17 s. 138). Också
sällskapets strävanden att främja hemslöjden gav Böcker anledning att genom egen
tillverkning fylla behovet av utrustning.
”På fina vävskeder lider landet en verklig brist” konstaterade han i sällskapets
Redogörelse 1818– (s. 10) och tillade att sällskapet varit betänkt på att få sådana skedar
tillverkade i eget land. I sällskapets 1823 tryckta Redogörelse (1821– s. 33) säges:
”Vävskedar tillverkas nu även vid en av sekreteraren gjord inrättning... Linberedningsmaskiner
efter nyaste idéer har sekreteraren även förmält sig kunna denna vinter på
beställning förfärdiga.” Våren 1827 nämnde Böcker att han för att skaffa landet tillgång
på fina vävskedar och utbilda vävskedsmakare i något mera än ett års tid drivit en
vävskedsfabrik (A I 23 s. 38).
Uppenbarligen utvidgades Böckers verkstadsplaner snart till att gälla också
utvecklandet av för landet lämpliga åkerbruks- och andra redskap. Vid ett för sällskapets
redskapsutskott och potatisutskott gemensamt sammanträde 13.4.1821 (A I 17 s. 206)
framlade han utförligt behovet av åtgärder för att få fram bättre redskap. Det skedde i
samband med diskussioner om det nya åkerbruksutskottets uppgifter och om
önskvärdheten av att få disponera potatisfonden för nya ändamål. Allt sammanvävdes i
en enda skrivelse till KMt, daterad 10.5.1821 (D XXIII 3 s. 244). Det föranledde senaten
att returnera skrivelsen med en anmodan att ”för varje ämne med särskild underdånig
framställning inkomma” (D XXIII 3 s. 242). Sällskapet beslöt då dela upp sin
ursprungliga framställning på tre (A I 17 s. 113 – P § 3/1.12.1821). En av dem ägnades
helt det i den tidigare skrivelsen framlagda önskemålet att mekanikus Isak Avén skulle
genom ett räntefritt lån av staten beredas möjlighet att i Åbo grunda en mekanisk
verkstad med gjuteri. Skrivelsen daterades såsom den ursprungliga 10.5.1821, men den
expedierades 5.1.1822 (B I 9 nr 1350).
Kort därefter ingick sällskapet ytterligare till KMt med en anhållan om att i sin tjänst
få antaga ”en snickare för modeller, redskap och mekaniska inrättningar” (B I 10 s. 71
och 76, A III 3 – ÅU § 4/19.1.1822 och A I 18 s. 9 – P § 4/7.2.1822). Framställningen
expedierades under ordföranden von Haartmans bortavaro. Han hade vägrat att
underteckna den, emedan den ej tillräckligt beaktade skråförordningarnas bestämmelser
39