Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Carl Olof Brakel
Brakel framträder i sällskapets arkiv så sent som 1835. Då inbgärde kejserligt majestät
sällskapets utlåtande om möjligheterna att förbättra fåraveln i Finland och sällskapets
slöjdutskott vände sig i sin tur till 28 erfarna jordbrukare. En av dem var major Brakel
på Viks gård nära Tammerfors. I sitt 30.7.1835 daterade svar (D XXIII 15 s. 156) uttalar
han sig för att anlägga en klädesfabrik i Tammerfors och ett stamschäferi med spanska
får på Hatanpää gård strax utanför staden.
Carl Olof Cronstedt
Viceamiralen hörde till dem som sällskapet tidigt ville binda vid sig. Enligt matrikeln
invaldes han redan 1798 (E I 2 s. 5). Sitt intresse för vinterns väderleksförhållanden på
Sveaborg visade han genom att tillställa sällskapet där gjorda temperaturobservationer
(A I 4 s. 83 – P § 14.4/1.3.1802). Han delade också sällskapets bekymmer för folkets
bärgning efter missväxtår. I början av 1802 fick sällskapet smaka på hans bröd av mjöl
och potatis (A I 4 s. 59 – P § 20/1.2.1802) och ta del av hans anvisningar om hur det
tillreddes. Två veckor senare insände han kapten J.W. Rotkirchs recept på liknande bröd
(A I 4 s. 73 – P § 16.3/15.2.1802). Bådas anvisningar och erfarenheter refererades
utförligt i sällskapets Dagbok (1802 s. 138).
Missväxten ledde till dyrtid och fattigdom. Hösten 1802 uppställde sällskapet på
Cronstedts förslag en prisfråga om förekommandet av tiggeri och om fattigvård (A I 4 s.
188 – P § 4/15.9, s. 335 – BU § 2/24.9 och s. 224 – P § 9/1.11.1802).
Cronstedts engagemang för sina medmänniskor belyses för sin del av Limnells
22.11.1802 på Sveaborg daterade och till sällskapet riktade anhållan (D IX 1 s. 46) om
att få låna 1.623 riksdaler med Cronstedt som borgensman, ävensom av ett av Cronstedt
4.12.1817 på Hertonäs skrivet brev (D IX 2 s. 199), där han som förmyndare för den
unge baron Ramsay på Esbo gård berör dennes skuld till sällskapet.
Sällskapet drog sig ej för att utnyttja Cronstedts ställning för att ge glans åt sina
belöningar åt de små i samhället. När det 1806 beviljade major J.G. Olanders
hushållerska en silverbägare om sexton lod för femton års trogen tjänst, anförtrodde det
Cronstedt uppdraget att överlämna bägaren (A I 8 s. 83 –P § 5.9/16.5.1806 och B I 2 s.
57).
Otto von Fieandt
Framom andra framstår Otto von Fieandt i sägnerna som präglad av den indelte
officerens jordbrukarliv. I maj 1807 (D V 10 s. 209 b) utkvitterade han i Rautalampi
som kompanichef åtta tunnor potatis, till utsäde åt soldaterna i den del av ”Rautalambi
compagnie af Kongl. Tavastehus Linie Infanterie Regemente, som är belägen uti Cuppio
Län och Rautalambi Sockn.”
Till dem av hans arbetsfolk, som han ville ge pris, hörde landbonden Matts Mattsson
Kinnunen på Hilmo kaptensboställe i Vuoskoski by i Viitasaari. I brev av 22.10.1807 (D
VIII 13 s. 241) anhöll han hos sällskapet om belöning åt Kinnunen. ”Men som Herr
Majoren begärt det han måtte belönas med en Medalj och detta vore emot Sällskapets
tagne beslut, så beslöt Utskottet det Herr Major Fieandt borde genom bref underrättas
därom och att belöningen med ett Hattband ej torde möta några svårigheter” (A I 10 s.
49 b – BU § 1/11.12.1807). – Sällskapet jämställde landbönderna med tjänarna, vilka
89