Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

3 Strödda uppgifter och förslag
Här må nämnas en diskussion som sällskapets redskapsutskott år 1814 förde med
anledning av landshövding Stjernvalls påstående att det värsta hindret för lantbrukets
upphjälpande i Viborgs län var bristen på dugliga åkerbruksredskap (A II 3 – RU §
1/31.12.1814 och § 2/9.3.1815). Vid samma tid klagade han över att jordbruket i länet
försummats och bad om sällskapets skrifter (D II 5 s. 235–237). Frågan om för Karelen
lämpliga åkerbruksredskap togs åter upp 1845 då guvernör von Kothen efterlyste bättre
redskap och bad om sådana som kunde tjäna som modell vid tillverkningen på korrektionsinrättningen
i Viborg. Sällskapet sände en Stjärnsundsplog, en harv och en mullfösa
från Mustiala (A I 40 s. 41 – U § 3/10.4.1845).
Sommaren 1818 inberättade prosten Stråhlman att Suvanto sjö den fjortonde maj
hade genombrutit åsen vid Taipale och fått sitt utlopp direkt i Ladoga. Han fäste
sällskapets uppmärksamhet vid de fördelaktiga följder detta kunde få, dels genom att ny
odlingsmark kunde utvinnas, dels genom att kommunikationerna kunde förbättras (A I
14 s. 94 b – P § 5/1.8.1818). Sällskapet beslöt uppmärksamgöra direktionen för strömrensnings-
och kanalarbetet på saken samt att i Åbo Allmänna Tidning införa utdrag ur
Stråhlmans brev. Skildringen ingår i nr 127/31.10.1818).
Följande höst föreslog E. Sederholm på Koitsanlax i Parikkala att Simpele sjö skulle
sänkas genom en upprensning av Kivijärvi fors halvvägs vid landsvägen mellan Viborg
och Sordavala (D XXIII 3 s. 178). Förslaget har inte satt spår i protokollen.
I akrivet skymtar också uppgifter om missväxten år 1818. I slutet av följande år lät
handlanden i Kexholm Wasili Andrejeff sällskapet veta att tvenne handlande i S:t
Petersburg, Nikolaj Kosulin och Ivan Warvarin, på våren hade tillställt honom pengar
och spannmål för utdelning bland nödlidande (D XXIII 3 s. 187 och 217). Han bifogade
intyg över utdelningen utfärdade av kyrkoherdarna i Hiitola, Jaakkima, Kexholm,
Parikkala och Räisälä samt av länsmannen i Kronoborg. Sällskapet beslöt att genom
tidningarna bringa givarnas välgörenhet till allmän kännedom samt att kalla de två till
medlemmar i sällskapet (A I 16 s. 127 och 80, B I 8 s. 153).
Någon gång hände det att välvilliga personer i Ryssland ville upphjälpa det i deras
tycke efterblivna jordbruket i Karelen. Sålunda vände sig Friedrich Bahl till KMt med
förslag i detta syfte och 3.2.1827 sände generalguvernören framställningen på remiss till
sällskapet (D II 3 s. 21). Vad Bahls förslag innebar framgår av behandlingen i sällskapet
(A I 22 s. 86 och 20 – ÅU § 1/22.2 och P § 2/2.3.1827). Bahl hade uttalat sig om hela
landet, men sällskapet fann det uppenbart ”att han ej sett vidare än den till S:t
Petersburg närmast gränsande delen av Finland och efter den bedömt allt det övriga av
ett vidsträckt land”. Sällskapet medgav att lantbruket här stod vida lägre än i de flesta
andra landsorter, men ansåg att Bahls förslag inte var någonting att ta fasta på. –
Konceptboken vittnar om svårigheter att hovsamt formulera denna uppfattning (B I 13 s.
106).
Också de prisfrågor som sällskapet uppställde kunde ge svar som innehöll uppgifter
av lokalhistoriskt intresse. Så var fallet med de år 1830 inlämnade svaren på frågan om
hämmandet av missväxternas följer. Svaret nr 3 var anonymt och finns inte i arkivet,
men det refererades utförligt i protokollet (A I 25 s. 77 och 40 b – BU § 1/27.9 -bil. och
P § 6/3.11.1830). Författaren visade förtrogenhet med den karelska gränsmarken och
dröjde vid de förutsättningar som närheten till S:t Petersburg erbjöd. Skriften ansågs
emellertid inte prisgill.
I början av år 1835 fick sällskapet ett anonymt svar (D X 13 s. 165) på sin prisfråga
om de Ahlmanska skolorna. Författaren föreslog inrättandet av lantbruksinstitut i varje
165