Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

sällskapet hade han invalts fem år tidigare på förslag av sekreteraren Wallenius (A I 4 s.
140 – P § 16/1.6.1802).
Johan Henrik Aflecht
När Aflecht ”främst i striden slöt vid Revolax sin bana” hade han i likhet med många av
sina vapenbröder i indelningsverket hunnit göra en insats också på den fredliga
odlingens fält. Indelningsverket med dess hierarki av jordbrukande krigsmän på olika
upplysningsnivå kunde utnyttjas också som en jordbrukets rådgivningsorganisation. Så
skedde vid potatisodlingens införande och i det sammanhanget skymtar Aflecht i
sällskapets arkiv.
Då fienden redan gått över gränsen satt landshövdingen i Kuopio 22.2.1808 och
daterade en ”Räkning och Redo åhr 1807 för potatisplanteringen”. Till den hör en av
J.H. Aflecht 4.8.1807 i Piexemäki (D V 10 s. 211) daterad förteckning över de soldater i
secondmajorens Piexemäki kompani Kongl Savolax infanteriregemente, vilka av
kungligt majestät och kronan erhållit potatis till utsäde: ”Och kommer att qvarblifva
man efter man såsom ett Inventarium vid Rotan, Enligt Högädle Herr Landshöfdingen
och Riddaren Webelji Höggunstiga förordnande”. Förteckningen upptar socken, by och
rotehållarens namn, soldatens nummer i kompaniet och namn. Envar av de uppräknade
36 soldaterna hade erhållit fem kappar utsäde. Vidare ingår som bilaga till redovisningen
en av Aflecht 20.11.1807 (D V 10 s. 220 b) i Jorois undertecknad liknande
förteckning med 90 namn gällande de soldater i tredje majorens Piexemäki kompani,
vilka för 1808 erhållit kontant betalning för potatisutsäde. I detta fall var avsikten
uppenbarligen att soldaterna själva skulle skaffa sig utsäde. – Förteckningen upptar
bland andra de välkända soldatnamnen Brask, Munter, Nord, Stålt och Svärd.
Sin omtanke om sina underhavande visade Aflecht genom en framställning (D VIII
13 s. 232) 1807 om belöning åt en dräng, som uppodlat Aflechts ödehemman Nygård i
Jorois.
Gustav Aminoff
När Aminoff efter kriget blivit landshövding i Wibelius gamla län vände han sig till
Kejserligt majestät med förslag om belöning åt några jordbrukare och blev hänvisad till
sällskapet. I sitt brev till sällskapet 12.10.1810 (D VIII 13 s. 319) undrade han om han ej
såsom under kongl. svenska tiden varit övligt kunde tillställas flere medaljer på en gång
för att efter förekommande skäl och anledningar till förtjänta personer ibland allmogen
utdelas. Wibelius hade utvecklat en viss självrådighet vid utdelandet av belöningar i
sällskapets namn och sällskapet fann det nu påkallat (A I 11 s. 13 – P § 2/1.11.1810) att
underrätta landshövdingen om för vilka förtjänster och på vilket sätt sällskapet utdelade
belöningar. Samtidigt föreslogs Aminoff till medlem av sällskapet och inballoterades
ännu samma år (A I 11 s. 19 – P § 6/1.12.1810). Sedermera kom han att insända flere
tillstyrkande ämbetsmemorial med till landskontoret inlämnade framställningar om
belöning (D VIII 7).
88