Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Bland jordbrukets föregångsmän tilldrog sig sällskapets bemödanden att utveckla
bättre åkerbruksredskap och att främja tekniken vid dikning, kärrodling och vallodling
stor uppmärksamhet, inte minst genom den publicitet Böcker gav dem.
Till Böckers första decennium som sekreterare hör också hans vägande insats för att
Hushållningssällskapet skulle få ett eget hus. Också den insatsen har satt spår som berättar
om tidens förhållanden och hans ställning i dem.
I sällskapets 150-årshistorik har Svante Dahlström i avsnittet ”Gård och grund”
redogjort för sällskapets tre gårdsköp. Alla skedde de under Böckers tid. Tanken på en
egen gård för sällskapet fördes fram av Böcker redan 1820. Den vann också genast
gillande (A I 16 s. 79 b och 101 b – P § 14/4.4 och § 5/15.5.1820). Det hus som
sällskapet då förvärvade befanns emellertid oväntat bristfälligt och såldes åter inom ett
år (A I 17 s. 33 – P § 1/8.2.1821). I stället beslöt sällskapet köpa ett stenhus och Böcker
började genast ivrigt driva på saken (A I 17 s. 165 b och 167 – EU § 2/12.2 och §
2/19.2.1821). Vid plenum motsatte sig emellertid ärkebiskop Tengström förslaget (A I
17 s. 38 – P § 2/2.4.1821). Detta gav Böcker anledning till en 33-sidor lång inlaga
27.4.1821 (D IX 2 s. 250). Ärendet blev vilande i väntan på KMt:s svar på sällskapets
anhållan om lån för gårdsköp. Anhållan avslogs 12.6.1822 (D I s.101).
Följande vår framkastade Böcker tanken att han själv skulle köpa en gård och
sällskapet bli hans hyresgäst (A I 19 s. 11 b – P § 2/18.4.1823). Det slutade med att
sällskapet köpte en egen gård och Böcker drog in i den (A I 19 – EU § 1/7.5, § 2/31.5
och § 2/25.8.1823).
3.1.2 Nedgångsperioden 1824–1833
Nästan allt av nyskapande i Böckers verksamhet inom Hushållningssällskapet faller
inom hans första tio år som sekreterare. De återstående blev en nedgångsperiod i
sällskapets historia. Såsom i avsnitt 4 närmare skildras försjönk Böcker småningom allt
djupare i sina ekonomiska bekymmer som privatföretagare. Varken tid eller krafter
räckte till för kreativitet inom sällskapet. Därtill kom det avbräck som vållades av Åbo
brand.
Ett undantag utgör Böckers insats vid iståndsättandet av sällskapets nuvarande
fastighet. Det hus som sällskapet hade förvärvat 1823 ödelades av branden och tomten
blev park enligt den nya stadsplanen. Knappt hade sällskapet antecknat som ett
önskemål att i stället förvärva hovrättspresidentens av branden härjade tjänstebostad
jämte tomt förrän Böcker framlade en detaljerad värdering och därtill kostnadsförslag
för tomtens förseende med byggnader motsvarande sällskapets behov (A I 24 s. 17 b och
92 – P § 5/13.5 och BU + EU § 1/19.6.1829, bil.). Kort därefter blev sällskapet ägare till
fastigheten (A I 24 s. 31 – P 5.8.1829).
När arbetena på fastigheten inleddes var Böcker i Sverige. Den ansvars- och arbetsbörda
bygget medförde bars främst av sällskapets ekonomieutskott och av skattmästaren
assessor Lindén. Hösten 1830 anmälde denne att arbetet förts så långt att huset lämpligen
kunde invigas med ett högtidsplenum den 1 november (A I 25 s. 35 – P § 2/9.10).
Sällskapets BU och EU fann dock vid ett gemensamt sammanträde att husets både till
det yttre och inre ännu ofulländade skick gjorde det bäst att vänta med invigningen ett år
(A I 25 s. 173 – § 2/21.10.1830). Efter den dispyten framstår Böcker i protokollen som
den drivande kraften vid byggets fullföljande. Någon högtidlig invigning torde aldrig ha
arrangerats, utan inflyttningen tycks ha skett så småningom.
23