Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

och upplysande uppgifter om fattigvården på Åland. Några åtgärder föranledde
memorialet ej.
1.4.2 Brännvinets inverkan på folkets seder
År 1816 uppställdes en prisfråga om brännvinsbränningens inverkan på industrin och på
nationernas seder. Det bästa svaret infördes i sällskapets tryckta Underrättelser (9/1819
s. 1–) och sällskapet bad i ett tryckt cirkulär (D VI 3 s. 94) sina korrespondenter delgiva
sin erfarenhet. För att underlätta uppgiften formulerade sällskapet flera frågor, som det
önskade få besvarade. Från prosten Stadius i Jomala fick sällskapet ett den 26.4.1819
daterat 8-sidigt svar (D II 1 s. 177). Samma svar ingår osignerat och odaterat i D XXIII 4
s. 24. I svaret uppgives att av församlingens 549 män över 15 år 30 alls icke nyttja
brännvin och att 9 bragt sig till fattigdom genom missbruk, medan av de återstående 510
omkring 2/3 är måttliga i sitt nyttjande av brännvin och 1/3 tillfälligt omåttliga. Stadius
framlägger också kalkyler över den totala produktionen och konsumtionen samt uttalar
sig även om förhållandena i övriga församlingar på Åland. – Sällskapets memorial och
bl.a. Stadius svar ingår i Tidning för Landthushållare, 5:te årgångens bilagor s. 1–12.
Senare framlade också prosten von Knorring sina bekymmer (BS 2a s. 101 och 102).
År 1858 föreslog han att ett kronomagasin skulle anläggas på Åland och angav som ett
syfte att motverka brännvinsbränning och superi (D XXIV 5 no 4328).
1.5 Strödda uppgifter
De medlemmar sällskapet hade på Åland finns nämnda i dess tryckta medlemsförteckningar
och i arkivets serie E. En av de tidigast invalda från Åland var prosten
Olof Hambraeus (D II 7 s. D). Som sällskapets sekreterare drog sig Böcker inte för att
be medlemmarna om hjälp. År 1827 hade Stadius svårigheter med att uppfylla Böckers
önskemål om enträdsvirke (BS 3 s. 101). Genom medlemmarna blev sällskapet känt på
Åland och även andra fann skäl att ta kontakt. Sålunda kom nämndemannen Erik
Eriksson från Jomala Ytterby med ett förslag till förbättrad brännvinsbränning (A I 16 s.
152 – BU § 2/17.8.1820 och A I 17 s. 14 – P § 9/1.11.1820).
Också kyrkoherdarna kunde intressera sig för bränningstekniken. År 1839 berättade
kyrkoherden i Jomala J.G. Chydenius i ett brev till Böcker om sitt bränneri och följande
år sände prosten P.U. Sadelin i Hammarland sin bränningsjournal (BS 19).
År 1837 gav kyrkoherde Lundenius i Kumlinge uppgifter om postföringen (BS 2 s.
106). Informativ var också Sadelin. Han gav en beskrivning på en förbättrad kvarn och
på förbättringar i smide (A I 44 s. 61 – U § 15/25.10.1849 och D XXIII 17 s. 310). År
1842 sände han sin och Eckerö församlings tack för sällskapets gåva till det nyss
inrättade sockenbiblioteket (D II 5 s. 199).
Strödda uppgifter om Ålands lantbruk vid mitten av 1800-talet finns i den tryckta
berättelse Handlingar hörande till Finska landtbruksmötet i Åbo 1847 som sällskapet
utgav efter att ha anordnat det första allmänna lantbruksmötet i vårt land. De i det
följande givna hänvisningarna avser den tryckta redogörelsen. Bland de ca 250 anmälda
mötesdeltagarna fanns Sadelin. Han uttalade sig om veteodlingen (s. 70), om
kornsådden (s. 79), om potatisens odlingsteknik och förvaring (s. 81, 84, 91, 93, 95 och
99), om klöverodlingen (s. 102 och 109), om ängsmasken (s. 111), om kärrodling (s.
127) och om torpare (s. 219). Han bemödade sig emellertid inte om att giva en skildring
av Åland, utan av sina egna erfarenheter; han hade tidigare verkat i Österbotten.
108