Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Medan Böcker höll på med utkastet till sin plan brevväxlade han med sin vän F.P.
von Knorring, som ju själv sysslade med statistiska beskrivningar (BS 19).
När Böcker sände sin plan till Menschikoff framhöll han för denne: ”Vad jag måste
befara är dels att min plan skall synas för svår och vidlyftig, dels törhända att mångt och
mycket anses främmande och onödigt. Jag måste i så fall utbe mig att bli bedömd, då
arbetet är fulländat och min idé kan tillfullo inses och uti ett sammanhang bedömas. Då
den är resultatet av en tjuguårig åt detta håll vänd uppmärksamhet och till en del en egen
åsikt av vetenskapen, ett eget system, genomtänkt så gott det för mig är möjligt, kan det
ej undgå att mångt och mycket skall förekomma främmande.” (D XXIII 19 s. 91). Den
11–23 juli 1832 godkände Menschikoff Böckers plan (D XXIII 19 s. 63 och 65).
8.6 Hur Böcker kompletterade sitt material
Samtidigt som Böcker brottades med sin plan och kritiskt granskade det förefintliga
materialet bildade han sig en uppfattning om vilka uppgifter som ytterligare erfordrades
och varifrån de kunde erhållas. När han insände sin dispositionsplan till Menschikoff
angav han vad han behövde och nämnde de informationskällor som borde anlitas:
forskare, myndigheter och enskilda sagesmän. Inte minst yrkade han på tilfälle till resor
för självsyn för att kunna bedöma de influtna informationernas värde och sålunda veta
att rätt utnyttja dem (D XXIII 19 s. 91 och 94). De beräkningar som erfordrades för en
beskrivning av landets klimat hade Hällström åtagit sig att utföra. För de uppgifter som
borde inbegäras av myndigheter och ämbetsmän och enskilda borde särskilda
frågeformulär tryckas. I sin genomgång av de kostnader som fullbordandet av den
statistiska beskrivningen skulle kräva (D XXIII 19 s. 87) räknade Böcker också med en
resa till Savolax och Karelen, som han aldrig besökt, samt med ett besök hos sin vän
doktor Sjögren i S:t Petersburg. Vidare ansåg han det nödvändigt att skaffa sig det
nyaste som fanns i tryck om statistik.
Menschikoff (D XXIII 19 s. 63 och 65) avvisade indirekt de flesta förslagen genom
att påpeka att nya statsmedel ej kunde utverkas innan Böcker hade påvisat resultat av de
medel han redan uppburit. Förslaget om att ålägga olika myndigheter att insända
uppgifter blev i varje fall godkänt och Böcker anmodades att utarbeta sina frågeformulär
med noggrant beaktande av att myndigheterna ej fick besväras med sådana frågor som
var svåra att besvara och icke alldeles nödiga. Detta önskemål fann Böcker svårt att
efterkomma. Hans första utkast till svar är fullt av ändringar och tillägg (D XXIII 19 s.
76 och 71). Hans förslag gick ut på att uppgifter skulle inbegäras av alla länsmän,
häradsskrivare, kronofogdar, häradshövdingar och hovrätter samt landshövdingar.
Vidare föreslog Böcker att han själv skulle besöka de centrala ämbetsverkens arkiv i
Helsingfors samt vända sig till städernas magistrater. Ytterligare föreslog han att
generalguvernören skulle låta i Finlands allmänna tidning införa en markegångstaxa
utvisande medeltalet för tio års markegångar.
Böcker var angelägen om att i förväg bemöta en väntad invändning emot att också
länsmännen skulle anlitas som sagesmän: ”Det kunde synas som den ringa grad av
bildning denna klass av statens tjänstemän vanligen äger, gjorde denna utväg mindre
brukbar och att prästerskapet egentligen vore de, till vilka man borde vända sig. Jag tror
ock, att deras råd och upplysningar bli av stor nytta, men att direkt vända sig till dem
skulle ofelbart, då svaren inte kunna under ämbetsansvar avfordras, hava den följd att
stora luckor skulle uppstå.” Kyrkoherdarna borde i varje fall informeras och genom
konsistorium anmodas vara länsmännen till hjälp med råd och upplysningar. ”En
51