Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

uppgift om utställare och hemort ävensom promemorior för dem som anförtrotts att
bedöma de olika utställningsavdelningarna. Vidare finns där några brevkoncept. För
mötet och dess förberedelser redogörs utförligt också i sällskapets Handlingar (1886 s.
111 och 1887 s. 129–134 och 228–267).
Särskilt intresse tilldrar sig de sex diskussionsfrågorna och främst de två som inleddes
av ålänningar. Lanthushållaren C.G. Rosenberg inledde frågan om den åländska
ladugårdsskötselns inriktning och mötets ordförande Lignell frågan om vad som
speciellt på Åland vore att iakttaga vid strävandena att införa ett rationellt jordbruk.
Agronom Bremer var inkallad för att föreslå åtgärder för boskapsskötselns främjande.
Inspektören för fiskerierna, professor Malmgren, belyste ingående frågan om behovet av
en konserveringsanläggning på Åland samt frågan om fiskavfallets utnyttjande.
Statsagronomen Forsberg sökte svaret på frågan om vad som borde göras för hemslöjdens
upphjälpande. – Utställningen hade en betydande avdelning för slöjdsalster.
Mötet i Godby ansågs framgångsrikt och Lignell tackades för arrangemangen
(Kopieboken s. 320). Så återstod att reda upp kostnaderna och att föra vidare mötets
resolutioner (A I 82 s. 132 och 153 samt 170–172). Endast resolutionerna gällande
fisket ansågs kräva åtgärder och dessa hänsköts till de åländska mötesarrangörerna, som
emellertid lämnade dem därhän.
3.5.2 Senare utställningar
Också på Åland ansåg man att 1887 års utställningar i Godby länt jordbruket och dess
binäringar till nytta och uppsving. Det åberopade Ålands lantbruksgille när det år 1893
bad att sällskapet midsommartiden skulle anordna en ny utställning i Godby. Även om
begäran då avslogs beviljade sällskapet redan följande år gillet 300 mark för premier vid
en utställning den 5 juli (A I 89 s. 86). Samma år beviljades åtta andra gillen i länet
anslag om 100–200 mark för liknande ändamål.
I mars 1896 vände sig Ålands lantbruksgille åter till sällskapet med begäran om
understöd för en större utställning, men sällskapet svarade att det ej kunde disponera
mera än några hundra mark för ändamålet. I ett brev av den 23.5 (A I 91 s. 91 bil.)
förklarade gillet att det vågat hoppas på minst tvåtusen mark men var tacksamt för vad
det kunde få, då det var övetygat om att en utställning skulle vara av stor betydelse
sedan sjöfarten, som varit Ålands egentliga inkomstkälla, nu trätt i bakgrunden. Denna
gång beviljades gillet 400 mark mot redovisningsskyldighet. Några andra vittnesbörd
om en utställning på Åland 1896 finns ej i sällskapets arkiv. Säkert är att en utställning
anordnades i Godby i september 1897. Sällskapets sekreterare besökte utställningen och
redogjorde inför sin styrelse för sina positiva intryck (A I 92 s. 144 och 152).
Utställningen hade visat att man på Åland energiskt hade tagit itu med arbetet på
jordbrukets och mejerinäringens upparbetande och sekreteraren yrkade på kraftigare
stöd från sällskapets sida. När gillet följande år åter bad om understöd av de för premier
vid gillenas utställningar avsedda medlen, påpekade det (D XXIV 46 no 166) att det ej
ämnade anordna någon utställning förrän år 1899, för att dessa ej skulle bli alldagliga,
men att det likväl hoppades på anslag för vardera året. Anslagen beviljades och
sommaren 1899 antecknades (A I 94 s. 80) att sekreteraren inbjudits till utställningen på
Åland.
I början av seklet anordnades uppenbarligen små lokala utställningar mångenstädes
på Åland. De vid denna tid bildade lokala gillena erhöll anslag för ändamålet.
141